Nu är det måndag kväll och äntligen är det lugnt och tyst igen. Efter en helgs musikalisk chockterapi kan man alltid vara lugn till sinnes. Göteborg visade sig från sin bästa sida och bjöd på fint väder och solsken - måhända lite kallt. Sällskapet lyckades ändå springa omkring lite på stan och spendera pengar, samt avverka en traditionsenlig indisk maträtt. Vilket dock sätter spår på hälsa och beteende - ni som har hört mig vet. Ännu en gång blir bloggen kryptisk, men det är alltid roligare att säga för lite än för mycket...
Till lördagens underhållning - man fick gräva djupt i plånboken, men sen var man inne på en del av den tydligen sista iDeal-festivalen. Festivalen har varit en årligen förekommande show-off av vad som är hippt bland "udda musik" här i Sverige. De musikaliska stilarna har varierat, men den gemensamma nämnaren har varit en liten provokativ hållning till vad musik egentligen är - vare sig det är fri-jazz, elektronica, dansmusik eller rent oljud. Samma blandning bjöds det på den kvällen vi var där.
Festivalen inleddes av fri-jazzfantomen
Mats Gustafsson - en person som varit en eldsjäl för all form av improvisatorisk musik under snart 20 år. Med avstamp i fri-jazz så tas det sats för att pressa så mycket känsla som möjligt ut mot publiken. Denna gång spelade han solo på både akustiska instrument och elektronik. Jag föredrar helt klart hans akustiska spel - på baryton-sax och hemgjorda instrument - mycket effektfullt och stämningsbyggande. När han ger sig på elektronik och effektboxar så blir musiken mer statisk - inga "drones" här, utan mer lo-fi industri. Men han vill väl göra något nytt, så vi hade väl lite överseende... Han hade också en bra "oneliner" om att det bara var fula män som uppträdde och jag kan bara hålla med honom.
Näst på scen var
Vladislav Delay som spelar finsk dub-electronica. Jag hade lite förväntningar på honom, då tidigare skivor som t.ex.
Vocalcity är höjdare. Live däremot så börjar det lite tveksamt och sen känns det forcerat. Låtarna hänger bara i luften som spöken eller fragment, vilket gjorde att jag inte fick nåt grepp om låtarna. Jag tror helt klart att det blir bättre på skiva.
Sen kom
Kid606 och den lite stabbige amerikanen satte igång med någon slags dansmusiksmix i snabbformat med mycket samplade och uppklippta populära hits. Problemet var bara att det hela blev odansant rave och rätt tråkigt. Håkan somnade och Johan flinade - jag kände mig mest besvärad, speciellt när han hade ngn slags pompöst outro... Huvaligen, killen hade gått ner sig.
Wolf Eyes äntrade scenen och helt plötsligt var datorer och lap-tops borta. Istället ett lager av hemmabyggen som en-strängad metall-bas eller en av de mest manglade keyboards jag sett. Helt klart det mest energiska den kvällen och väldigt punkigt och fokuserat. När jag såg dem i somras så improviserade de en hel del, men man kan väl anta att festivalens späckade schema gjorde att de blev mer bandmässiga, vem vet? Musikaliskt är det här en osannolik blandning mellan Big Black, Neubauten, hårdrock och lite Skinny Puppy á la
Bites (det bandets helt klart bästa skiva - tro det eller ej). Små-mysigt.
Sen började vi tröttna och gav kanske inte
Kim Hiorthöy den chans han förtjänade. Killen var nere med bibliotekarie-stilen, helt klart, och spelade ngt som kändes som spartansk Warp-techno. Alltså borde jag gillat det - men vi skulle iväg tidigt, så vi lämnade stället och Kim nickade säkert och taktfast vidare till in på småtimmarna.
Har jag glömt någon detalj? Det har jag säkert - men minnet kanske återkommer snart... En del har frågot mig om lite mindre "fikonspråk" i mina förvirrade inlägg, så det kanske kommer en "finsk fri-folk för dummies" snart - vi får se...
