Jag skulle aldrig sagt det där om regnet. Idag öser det bara ner och lagom till det har jag ändrat mig. Regn är inte kul - det kommer uppifrån och man blir blöt. Tur att jag gick min första sjövandring i Växjö igår, medan det var vackert och soligt väder. Dessutom blev jag oplanerat en av de Växjöbor som mottog Carolina Kluft som hjältinna. Bättre sent än aldrig - det kändes lite grann som en repris av föregående år. Nåväl...
När jag kom hem hade jag fått en skiva från Ohio, USA. Det blev jag glad för - gårdagen var inte bara fest och glam - så jag tänkte väl kanske uppmärksamma den lite här.
Flash Light - Eckords (Students of Decay, 2006)
Förra vintern var kall, snöig och stilla. Ganska ljudlös. Tur som var hittade jag den perfekta ljudkulissen till årstiden. Det var soloprojektet Groupers första skiva Way their crept på Free Porcupine Society. Jag kan fortfarande känna kylan när jag lyssnar på skivan och det är inte ett nödvändigtvis av ondo. Musiken bestod mest av sång, delay, brus och enstaka fallande toner. Något svagt påminnande om gamla 4AD-grupper fast genom ett tjockt lager dimma. Eller sånger man bara hör i drömmen, nånstans långt borta. På skivbolagslappen står det en blandning mellan Arvo Pärt och Throbbing Gristle - svårt att veta... Allt man kunde få veta var att bakom skivan låg en illustratör som heter Liz Harris.
Sedan var det tyst från Grouper ett tag. En utgången tidigare CD-R, samt en ny som bara om ut i 90 ex på Yellow Swans bolag Jyrk. Självklart missade man dem. Men nu finns den här skivan i alla fall. Liz är tillbaka med ljudkonstnären Jorge Behringer i ett projekt som är liknande, men också annorlunda än vad jag tidigare hört. Från en folkmusiksaktig låt med akustisk gitarr, sång och diverse ljudfix till en kort bit krautdrone. Sedan faller vi över kanten rakt ut i en lång ljudorgie som säkert känns som hemma för fans av Double Leopards eller Yellow Swans, men utan att kännas som som ett plagiat. Vintern är tillbaka, men den är inte sig lik. Bortom stillheten kan man ana universums kaos.
Skivan går att få tag på från www.studentsofdecay.com
1 Comments:
Tja, jag vet inte. Både och. Det beror nog på vilket humör man är på för tillfället... Första låten är nog relativt lättsmält, tror jag!
Post a Comment
<< Home