Bara lite ny musik ikväll, folk...

Grouper - Wide (Free Porcupine Society)

Helt plötsligt damp det ned en ny skiva med en gammal Out to Lunch-favorit - lite mer kylig och ekofylld folkbaserad musik från Liz Harris soloprojekt. Den nya skivan är om möjligt mer instrumentalt baserad än den förra och först känns det som en besvikelse - det var som om jag bara ville ha de där fjäderlätta röstharmonierna och inget annan. Men vid den tredje låten, "Imposter in the sky", faller poletten ner. Det är bara gitarr och ordlös sång, men hela låten bara lyfts ur iPoden och svävar upp mot himlen. Vi snackar My Bloody Valentines mest abstrakta, svävande stunder här - fast, liksom, ännu mer svävande... Defintivt gåshud - om man får gåshud av sånt. Jag är skyldig.

Sen följer mer försiktig amatörisk (fast på ett bra sätt) gitarr och sång, badandes i tonvis av eko och effekter. När sista låten tonar upp hörs ett flödande vattenskvalp långt upp i mixen - låten ligger under som en skyddande varm filt och plötsligt fattar man vad som är på väg. Regn, regn och åter regn - det lär bli höst. Tur att vi har musik som denna att svepa in oss i när vädret blir för mycket...

Hemsida - http://yellowelectric.googlepages.com/grouper