Man kan undra hur blå en himmel kan bli egentligen. Nu är man hemkommen från familje-resorten på östra Öland och jag kan lugnt säga att det var bättre än vilket spa som helst. Avkoppling är bara förnamnet. Inte ens Alvesta kan bli så tyst och stilla. Väl värt ett besök!

På något märkligt sätt så liknar det här egen-tagna fotot de båda omslagen till min favoritmusik för tillfället. Han som gör musiken heter Peter Wright och skivorna jag lyssnat på är Desolation Beauty Violence och Pariahs Sing Om. Det rör sig om stillsam, krypande stämningsmusik gjord med gitarr (huvudsakligen) plus diverse effekter och otraditionella sätt att spela på. Killen använder små medel för att nå stora resultat och lyssnaren blir sakta men säkert involverad i musikens vibrationer. Miljöljud som fåglar, flygplan och folk som pratar blir en del av musiken och allt flyter ihop till en behaglig, men också oroande ljudmassa. Det kanske har gjorts förut - Brian Eno, Keith Rowe m.fl. är väl bara några som använt gitarrer för andra ändamål än att spela 3-minuters-pop. Men Wrights musik är välgjord och ofta finns det melodiska inslag i ljudmassan som gör musiken till något helt annat än bakgrundsmusik. Skivorna är utgivna på Ikuisuus och Last Visible Dog och kan inhandlas direkt från dem. Vill man läsa en intervju med herr Wright, så kan man göra det här.