Now playing etc.

Inget jätteviktigt att säga, men en liten översikt över det som gäller för mig just nu:

Audionom - Retrospektiv (Sveriges enda krautrock-band med punkattityd. De var fruktansvärt omtalade när det begav sig runt sekelskiftet - såg dem bara en gång, men kommer ihåg bandets maniska attityd. Det blixtrade om dem.)

Six Organs of Admittance - Compathia (Jag har lyssnat mycket på detta fri-folksprojekt från USA nu ett tag. Perfekt avvägning mellan "folkmusik" och ambienta inslag. Aldrig har akustisk gitarr och sitar låtit så bra ihop.)

Devo - The Complete Truth about De-Evolution (Gamla hjältar. De var post-punk innan vi föddes. Denna DVD samlar upp deras vansinnigt bra videos från det förgångna. Det sätter en helt ny standard mot det vi ser i dumburken nu för tiden.)

Nu måste jag snart bestämma mig vilka filmer jag ska ta med till kvällens aktiviteter. Jag känner nog lite grann att jag får stå för det "skumma" urvalet. Det gör jag så gärna. Repo Man är bestämd, men sen då? Jodorowsky ?! Argento ?!!

Senare: Förresten så snackas det mycket om The Magic Markers nu för tiden. Jag har inte hört deras oljudsvägg än, men det kommer jag snart att göra. Kolla in hemsidan för lite äkta Confusion is Sex-HC :

http://www.magikmarkers.com/

Hörs!

Batik och humor

Hmmm. Så har man äntligen kommit över det senaste numret av The Wire. Denna gång försöker de introducera begreppet "humor" hos den avantgardistiska läsekretsen. Värt ett försök, tycker jag, men undrar om det träffar målet. I min erfarenhet är det alldeles för många träbockar på konserter för annorlunda musik och ett tema-nummer lär inte ändra mycket.

Berättelsen om när någon ur Laibach bad Cabaret Voltaire att sluta skratta på en bar i ett konstgalleri är fortfarande rolig. Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick med en orange t-shirt på en industrikväll i Jönköping - gissa om alla visste vem jag var - klassens clown, eller?

Annars läste jag lite i Sonic också. Jag kan inte riktigt bestämma mig om Devendra Banhart - är han också en främmande fågel i det svenska indie-landet. Jag har hört av någon att han spelar hela tiden i Göteborg, men det känns lite som mytbildning. Kul att de hade uppfunnit någon ny sorts kategori för att ringa in "fri-folken" eller vad vi nu ska kalla det... Synd att de var tvungna att dra in David Crosby i det hela! Det känns som om de borde intervjua Träd, Gräs och Stenar istället. Eller Mats Gustavsson från Broken Face, kanske...

För mer ohypad "fri-folk", finns det sidor som dessa:

http://www.arthurmag.com/news/

http://thebrokenface.blogspot.com/

Accelerator kommer väl bli testförsöket på den svenska fri-folkspubliken. Häcklingar, viskningar eller rop? Vi får väl se - bilden på Joanna Newsom i The Wire får mig att gå dit, även om jag får värsta rollspelsrysningarna...

1968, 1976, 1988, 1991... vad härnäst?

Intressant diskusion om huruvida möjligheten till nya musikaliska "revolutioner" är möjliga (eller inte?) finns på:

http://www.dissensus.com/showthread.php?t=1550

Har ungdomen blivit så blasé av all musik som finns tillgänglig "där ute", att de inte längre kan känna riktig entusiasm för något nytt?! Låter som gamla rockjournalister som saknar sin egen revolution... men ändå intressant att fundera på. Hur kommer nästa grunge- eller technovåg egentligen se ut? På vilket sätt spelar nätet en roll här?

Tja, jag har ju ingen lösning på frågan direkt, men om man får spekulera så undrar jag om inte dagens ungdom är mer PoMo om musik, än jag någonsin är. Om jag kollar på kidsen i skolan, så blandar de stilar hej vilt och tittar undrande på mig när jag frågor om de inte lyssnar på något alldeles nytt. Det är liksom inte ens en riktigt giltig fråga. Trots det är det lätt att känna igen sig i de olika subkulturella dragen som man själv växte upp med (hårdrockaren, trackslyssnaren o.s.v.). Handlar det mer om personlighetsdrag (amatörpsykologen talar här) och inte så mycket om "subkultur" längre?!

Många frågor - inga svar finns. Men visst, nya "stilar" med tillhörande musik kommer säkert dyka upp i framtiden... Historiskt faktum - historien dör inte, tiden fortsätter. Frågan är bara hur det kommer att se ut.

Korsbefruktningar

Ok, dags för ett djupt andetag och börja sista veckan med elever i skolan. Brännboll, middagar och spex står på programmet. Sedan lugnet och dags för storstädning. Kanske också dags att planera sommaren på allvar. Det verkar bli rätt intensivt ändå - jag som trodde det skulle bli lugnt. Jag ser fram emot att se Sonic Youth igen - mycket förändras men SY står kvar. Hoppas att de har något nytt i bagaget och inte bara spelar Sonic Nurse rakt igenom... Minns spelningen i Hultsfred som lite konstig, då de bara körde nytt material. Nu har de ju rätt mycket att ta av, så en djupdykning i A thousand leaves vore inte helt fel, om ni frågar mig.

Hörde också ryktas om att Teenage Fanclub kommer och det skadar inte heller...

Nu har jag kommit till synthpop-delen i postpunksboken och det är dags att omvärdera musikstilen. Plötsligt framstår The Human League som ett mycket märkligt, men häpnadsväckande bra band. "Dare could have been made only by a group who knew about Roxy, Iggy and Kraftwerk, but their music was inviting and accessible enough to win over the great unhip masses - mums and dads, teenage girls, children, grannies". Knepet är alltså att hitta den perfekta blandning mellan Autechre och Amy Diamond (eller vad hon nu heter?!)

Computer world

Äntligen!

Min nya dator har äntligen dykt upp. Jag börjar känna mig som en modern människa. Men jag har levt utan dator ett tag, så det har varit dåligt med bloggande. Tänk om man skulle kunna börja använda sig av bloggen som den "utombordshjärna" Stattin menar att det är... Vi får väl se!

Har fattit vilket enormt arbete det blir att lägga in min musik på iTunes. Vilket mission impossible... Tja, det är då man måste börja göra urval - sånt kan förstöra många meningslösa nätter...