Batik och humor

Hmmm. Så har man äntligen kommit över det senaste numret av The Wire. Denna gång försöker de introducera begreppet "humor" hos den avantgardistiska läsekretsen. Värt ett försök, tycker jag, men undrar om det träffar målet. I min erfarenhet är det alldeles för många träbockar på konserter för annorlunda musik och ett tema-nummer lär inte ändra mycket.

Berättelsen om när någon ur Laibach bad Cabaret Voltaire att sluta skratta på en bar i ett konstgalleri är fortfarande rolig. Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick med en orange t-shirt på en industrikväll i Jönköping - gissa om alla visste vem jag var - klassens clown, eller?

Annars läste jag lite i Sonic också. Jag kan inte riktigt bestämma mig om Devendra Banhart - är han också en främmande fågel i det svenska indie-landet. Jag har hört av någon att han spelar hela tiden i Göteborg, men det känns lite som mytbildning. Kul att de hade uppfunnit någon ny sorts kategori för att ringa in "fri-folken" eller vad vi nu ska kalla det... Synd att de var tvungna att dra in David Crosby i det hela! Det känns som om de borde intervjua Träd, Gräs och Stenar istället. Eller Mats Gustavsson från Broken Face, kanske...

För mer ohypad "fri-folk", finns det sidor som dessa:

http://www.arthurmag.com/news/

http://thebrokenface.blogspot.com/

Accelerator kommer väl bli testförsöket på den svenska fri-folkspubliken. Häcklingar, viskningar eller rop? Vi får väl se - bilden på Joanna Newsom i The Wire får mig att gå dit, även om jag får värsta rollspelsrysningarna...