Sol, lera och kärlekens fångar

Här sitter man nu i vårrusket (för det är väl inte höst??) och försöker komma ihåg sommaren med hjälp av Yo la tengos fantastiska Summer Sun (2003). Jo visst, det var ju när jag kröp omkring i ett halvmeter djupt lerbad. Ni som minns hur sjuk jag var efter det kommer nog också ihåg att jag dyrt och heligt lovade att inte återvända. Sen gick jag av misstag in på festivalens hemsida -

www.roskilde-festival.dk

- och blev impad av vilka band de drar dit. Nu börjar jag vilja åka ändå... Fast med bil denna gång. En kombination av Autechre, Brian Wilson, Konono No. 1, Merzbow, The Go! Team, Devendra Banhart, Joanna Newsom, Khonnor, Kano, Sonic Youth, Femi Kuti, Perceptionists, Roots Manuva m.fl. är egentligen för mycket att smälta...

På festivalen uppträder också tidigare nämnda drone-mästarna Sunn O))). Jag hittade en annan blog som skriver om de blandade känslor man kan få av att utsättas för deras vibrationer.

http://worldsofpossibility.blogspot.com/2005/03/sunn-o-dilemma.html

Bland guldkornen är faktumet att bandet önskar en matta att ligga på ibland i deras rider...

Tidigare nämnda Yo la tengo har släppt en greatest hits, kallad Prisoners of Love, som gör ett bra arbete att sammanfatta en indie-grundsten i amerikansk musik. Den fick mig att plocka fram de gamla plattorna igen...

Until Death Comes av Frida Hyvönen är en av de mest spelade svenska skivorna jag äger, för tillfället, och för er som bor i storstäder så åker hon ut på turné med Cat Power i slutet av månaden. Väl värt ett besök, men Cat´s live-främträdanden är legendariskt usla... Backa upp Frida istället!

Andra saker jag borde skriva om, men som jag väntar med, är Monade, The Books, Six Organs of Admittance och Vashti Bunyan. Antagligen finns internet imorgon också.

Sol ute och sol inne

Solen skiner. Än så länge är vädret varmt, men eftersom det här är Sverige så skulle jag inte tro att det varar för länge. Jag valde i alla fall att spendera helgen i Skåne, vilket var mycket trevligt. Fixade och grejade så mycket att jag antagligen for fram som en furie och gjorde alla nervösa - men så blir det lätt när man ska vara överallt på en gång.

Skit samma, här pladdrar jag på. Tack för att all gästvänlighet... Jag hade ingen aning att jag kände SÅ mycket Malmö-bor, men så är det visst. S.´s 30-årsfest var verkligen proppfylld av människor och mat - jösses. Synd bara att vi missade chit-chatbandet ; (
Hoppas det kommer fler gånger!

Sunn O))) var Spinal Tap i kvadrat, men man kom undan med blotta förskräckelsen och ett evigt vackert e-ackord, antar jag. Gillade Herr Nilsens lap-topia, trots genren och allvaret, konstigt nog. Annars vann nog Frida Hyvönen ett par hjärtan under helgen, totalt sett...

Veckans andra ljud-doser (alla helt fantastiska i sina egna universum):

Hood - Outside closer
Cat Power - Speaking for trees
Monade - A few steps more
Avarus - Horuksen Keskimmaisen Silman Mysteerikoulu

Pratade med H. om att det börjar bli svårt att bry sig om musik med samma iver som innan. Men, jag kan inte tro att jag hört allt än - grottmänniskorna bankade på sina instrument, även om det var en smula enformigt. Jag fortsätter fingra på iPoden, trots allt.