I fell into a burning ring...

Den tokigaste arbetsveckan hittills den här terminen - men mycket kul också bl. a. författarbesök. Bara två dar kvar... tills helgen. Vilken kanske spenderas på sommarens första festival - i Huskvarna av alla ställen. Radio Dept., Goran Kajfes och någon från JAMC! Tyvärr ingen Tenniscoats... Synd och skam...

Här är en liten playlist - bara så ni vet:

Love is All - "Ageing had never been his friend"; Shogun Kunitoki - "Daniel"; Built to Spill - "Conventional wisdom"; The Knife - "Like a pen"; Wolf Eyes - "Negative space"; The Vanishing Voice - "Nordic Visions"... äh, det får räcka så länge eller, förresten, Yo La Tengo - Summer Sun (d.v.s. hela skivan).

Gårdagskvällen spenderades på stadens jazzhak med Jonas Kullhammar Quartet. Jag är mycket glad i att kvartetten försöker nå fram till John Coltrane-stuket stundtals. Det lät bra överlag - speciellt den nya låten "Stormen" får tummen-upp av mig. Därtill en utskällning av överförfriskade damer och tokigt mellansnack - ganska mycket skämt om den något överåriga publiken - "Är det någon som spelar dragspel här?" Och en cover av "Be-bop a-Lula"...

Efter nio timmar med endast Dylan och Cash i öronen, så kan det börja hända konstiga saker. T.ex. kan fem mer eller mindre vuxna män förvandlas till små, små barn. Se själv! Min enda ursäkt är att jag mestadels befanns bakom kameran...

Obs! Missa inte den nya helgdan... Det blir bara till att Härska i Blod!

Viva Herzog!

Precis som Andy nämnde bland kommentarerna så är Grizzly Man av Werner Herzog ett måste att se. Jag ska inte gå in på detaljerna om vad filmen handlar om här (det kan man ju läsa på länken istället), men det kan vara på sitt ställe att skriva något om varför Herzog är en så fascinerande filmmakare. Han måste, bland annat, vara en mästare i voice-over. Hans sparsmakade kommentarer har en otrolig tyngd och ofta en otrolig känsla för timing. Det är som om hans kommentarer skulle ge nästan vilken film som helst en ny dimension. Framförallt tänker jag just nu på hans tirad mot Treadwell, filmens huvudperson, som bestämt sig för att överge människornas värld för Naturen.

Naturen är för Herzog något diametralt motsatt - han överväldigas av det kaos, meningslöshet och våldsamma i naturen och tar avstånd. Jag tänker på hur han låter kameran svepa över en sydamerikansk flod i Aguirre och hur man fylls av både förundran och äckel. Jag tänker också på hur ökenlandskapet i Fata Morgana ter sig helt människofrämmande, abstarkt och konstigt. Well, well, gamla mönster i favoritfilmer kommer tillbaka. Det finns mer att hämta här - men klockan är sen och jag ska dra mig tillbaka... Jag kan bara säga att jag är helt imponerad av en filmare som inte lutar sig tillbaka och slappnar av på gamla dar. Båda Anchor Bay-boxarna med hans filmer rekommenderas starkt. Där finns mycket matiga kommentator-spår. Bara det är värt pengarna...

Revenge of the påskrock - när postrocken tystnat...

Som jag trodde - det blev lugnare. Jag har bara hängt omkring ett tag. Stannat i stan eller suttit omkring i hemmet. Jag har förstås gått till jobbet och där är det ju full fart, men i övrigt har det varit -- lugnt. Och värre ska det väl bli - det är påskvecka och Öland ska få sitt besök, kanske Jönköping också. Det är ovanligt skönt att verkligen få lov nu - jag går omkring och är ofattbart slö hela tiden. Är det åldern eller våren??

Jag har snöat in lite grann på filmer av Mario Bava nu ett tag. Såg äntligen Blood and Black Lace i helgen och var mycket nöjd. Dario Argento har lärt sig en hel del om ljussättning och speglar från mästaren har jag förstått. Suspiria känns kanske inte så unik längre. Ändå fanns det ett ganska mysigt drag av gammal Agatha Christie-deckare över filmen eller kanske de gamla svenska Damen-filmerna. Vet inte riktigt varför det känns så, men det är klart, filmen är från 1963. Jag passade också på att se Danger: Diabolik igen - mycket vackert. James Bond har inte en chans.

Ang. kommentarer: Jösses, i jkpg händer nästan ingenting alls - förutom bron, då - och det är klart vi ska ha kalas. Vi får fixa en bra tid efter påsk...

Här får ni en smygtitt i skivsamlingen:

N. p. : Captain Beefheart & The Magic Band - Lick My Decals Off, Baby; Larry Young - Lawrence of Newark; Tony Allen - Lagos No Shaking; The Knife - Silent Shout; Glenn Kotche - Mobile; Love Is All - Nine Times That Same Song; v/a - Not Alone; Aceyalone - Magnificent City; Earth - Hex

Oj. Nu har jag varit i Stockholm helt plötsligt.

Sakernas tillstånd föll sig så att jag hamnade på ett litet trevligt hotell vid Hötorget i fredags. Mitt mål var fast - Kulturhuset och Serieteket. Anledningen var att jag skulle delta och bevittna Small Press Expo 06 - en festival för alternativserier och press som arrangeras med jämna mellanrum i huvudstaden. Mycket trevligt på det hela taget och en utmärkt idé. Jag kan tycka att det borde finnas mer sånt här i vårt avlånga indie-Sverige. Man kan alltid hoppas på mer underjordisk aktivitet och mindre klickbeteende. För jobbets räkning tycker jag den största behållningen var att lyssna på föreläsningen om manga, samt att spana in hur ett liknande bibliotek fungerar. Något att fixa här hemma, kanske?!

På inledningsfesten träffade jag på en gammal bekantskap, Gustav, från Linköpingstiden och tillsammans med honom träffade jag allt möjligt folk från serie-, konst- och mediavärlden. Vin dracks och signerade serier vanns. Jag som trodde att jag inte skulle känna nån där...

Lördagen började med seriemässan - föreläsningar och kringvandrande och mycket tittande i tidningsstånd. Till lunch träffade jag en annan gammal kompis från Boråstiden och minnen och det senaste nyheterna blandades. Efter dagsaktiviteterna så gick jag lite på Moderna Museet och gick på vernissage för Christian Marclays Klockan och Glaset, ett video/musealt/musikaliskt konstverk om Marcel Duchamps stora glas och Liberty Bell. Musiken stod Mats Gustafsson för och en gammal jönköpingsbekant, Johan Berthling, spelade kontrabas.

Där fick jag reda på att Marclay och Gustafsson skulle fortsätta spela under kvällen på Ugglan, ett musiksällskap på söder, så kosan styrdes ditåt. Hur jag hann med en supergod pizza och mer fest med Gustav på Mejan är svårt att förstå - men så var det. Ugglan var, liksom, ett av de bästa uteställen jag varit på och konserten var bra och märkligt återhållen för improv-musik. Kanske var de oroliga att grannarna skulle klaga?! Trevliga människor och god öl. Obs! Musiklokalen var nästan utan el, så kandelabrar fixar jobbet...

Söndag. Mer föreläsningar - men träffar också Mattias från Massgrav över mycket god mat och struntprat om allt. En promenad genom stan och en fika på Café Edenborg i Gamla Stan. Gud vet vad jag inte hann med, den här helgen. Detta är bara en förkortad resumé...

Tåget hem däremot slår Karma till - vi blir stående i flera timmar, då någon gått ut på spåret på fel tillfälle. Plötsligt erfar jag vad det tråkigt betyder - det har jag ju bevisligen inte behövt tänka på under helgen i övrigt. Kan det bli så att den kommande helgen blir något helt annat?