Roky, skivor och en hel bil

Såja, då var man tillbaka igen. Nu kan jag med säkerhet säga att det var länge sedan jag skrev något. Jag ursäktar så mycket till mina eventuella läsare - om jag har några får ni gärna höra av er. Om jag ska skylla på något (och det ska man ju), så kan jag säga att jag har hunnit med en bilolycka, ett besök i Linköping och en filmfestival och andra massa dumheter som vi inte behöver gå in på här... I alla fall, det har varit fullt upp ändå.

Så vad har jag haft i huvudet på det senaste? Tja, jag tyckte det var lite synd att vi missade den nya Herzog-filmen, speciellt när man får läsa sånt här och den spännande fortsättningen. Den största behållningen från festivalen är nog en dokumentär vid namn You´re gonna miss me om Roky Erickson. Jeeesus! Vilken familj... Rokys öde är en lång, knepig och intressant berättelse om den långa nedåtgående spiralen från det explosiva sextiotalets rockmusik till mentalsjukhus och ohälsa. Den lovande frontmannen i 13th Floor Elevators kontra det nutida skalet av en människa - som ändå hängivet hänger fast vid musiken, även om det är en skör tråd. Jag var nog mållös när jag steg ut från salongen! Tja, man fick ju också se vem den där Byron Coley är. Givetvis var han och Thurston Moore med på ett hörn...

Apropå Linköping - det är gott att se att gamla Linkeboda äntligen har fått en vettig skivaffär igen. Alltså en riktigt, inte någon nät-distro! Precis när alla stänger igen... Att de dessutom saluför Albert Ayler, Richard Youngs och Wooden Wand and the Vanishing Voice är ju snudd på fantastiskt. Det var som att komma hem igen - ingen som vill satsa på en skivaffär här i sydöstra Smålands obygder?? Va, ingen som ropar hej på direkten...

Ju mindre jag säger om bilolyckan, desto bättre. Ingen hit - inget jag vill råka ut för igen direkt...

Hörs snart -- jag "lovar" -- håll tummarna!