"Everybody is entertained to death. There´s so much entertainment going on, there´s so much to distract yourself and it all looks so much more interesting than politics", Brian Eno, 2005.
"We need a million children saints adept at high unhexings, technological vaudeville, rhythmic behaviors, hypnotic acrobatics, street trapeze artistries, naked circus vibrations–magic politics to exorcise the police state.", Allen Ginsberg, 1968.
Jepp, nu är man tillbaka igen. Vardagen kom och slog till när man minst anade det. Det har tagit alldeles för lång tid att landa i rutinerna, men nu kan jag börja lugna ner mig igen. Och därav bloggande också - det krävs lite "sysslolöshet" för att det ska kännas som ett vettigt tidsfördriv. Men man kan ju alltid väckas ur sin slummer av två citat från gamla hjältar som visar att det händer rätt mycket på ett halvsekel - i alla fall vad det gäller underhållning.
Man kan förledas att tro att de inte talar om samma sak. Den förhärdade nutidsmänniskan Eno som beklagar att politik är "tråkigt", medan Ginsberg förhärligar hippie-kulturens överflöd av happenings. Men för mig känns det idag som om de talar om samma sak. Politik utan glädje, överflöd och huvudlös vilja-mot-något kanske är det samma som en polisstat. Och vad förströr vi oss inte med? För min del både med teknologisk vaudeville och rytmiska beteenden...
Alright, nu har jag varit allvarlig ett tag. Nu till lite underhållning på riktigt.
Jag var nog rätt länge misstänksam mot Kraftwerks
Minimum - Maximum DVD, men så såg jag den på flera års-bästa-listor och gav den en chans ändå. Så nu sitter jag här och har sett och lyssnat ett par kvällar på raken. Och visst är det underhållande - man vet vad man får, men det är jäkligt kul ändå. Man skulle kunna säga att nya mixar av klassikerna är ett helgerån, men live känns det som om de tagit ett steg tillbaka från
The Mix-plattan och de börjar den långa konserten med en fullkomligt stenhård variant av "The Man-Machine". Lika glödande är låtarna från
Computer World (deras mästerverk i mitt tycke) och vissa av de nya låtarna (t.ex. "Vitamin") känns mer ok än de borde.
Man kanske skulle lägga till att de också bevisligen sätter i ära att spela sina instrument - något som man kan undra över i dessa tider av lap-topkonserter och annat. I avslutande "Music Non Stop" så tågar de av scenen en och en efter ett förtjänstfyllt arbete. Guldstjärna till Florian Schneider - inte en rörelse på ansiktet under två timmar och ändå är det han som digital-scratchar mot slutet... De får fortsätta ett tag till då. Nästa skiva om tio år??
