1968, 1976, 1988, 1991... vad härnäst?

Intressant diskusion om huruvida möjligheten till nya musikaliska "revolutioner" är möjliga (eller inte?) finns på:

http://www.dissensus.com/showthread.php?t=1550

Har ungdomen blivit så blasé av all musik som finns tillgänglig "där ute", att de inte längre kan känna riktig entusiasm för något nytt?! Låter som gamla rockjournalister som saknar sin egen revolution... men ändå intressant att fundera på. Hur kommer nästa grunge- eller technovåg egentligen se ut? På vilket sätt spelar nätet en roll här?

Tja, jag har ju ingen lösning på frågan direkt, men om man får spekulera så undrar jag om inte dagens ungdom är mer PoMo om musik, än jag någonsin är. Om jag kollar på kidsen i skolan, så blandar de stilar hej vilt och tittar undrande på mig när jag frågor om de inte lyssnar på något alldeles nytt. Det är liksom inte ens en riktigt giltig fråga. Trots det är det lätt att känna igen sig i de olika subkulturella dragen som man själv växte upp med (hårdrockaren, trackslyssnaren o.s.v.). Handlar det mer om personlighetsdrag (amatörpsykologen talar här) och inte så mycket om "subkultur" längre?!

Många frågor - inga svar finns. Men visst, nya "stilar" med tillhörande musik kommer säkert dyka upp i framtiden... Historiskt faktum - historien dör inte, tiden fortsätter. Frågan är bara hur det kommer att se ut.