Out to lunch

2006-09-11T13:28:00.000-07:00

Bara lite ny musik ikväll, folk...

Grouper - Wide (Free Porcupine Society)

Helt plötsligt damp det ned en ny skiva med en gammal Out to Lunch-favorit - lite mer kylig och ekofylld folkbaserad musik från Liz Harris soloprojekt. Den nya skivan är om möjligt mer instrumentalt baserad än den förra och först känns det som en besvikelse - det var som om jag bara ville ha de där fjäderlätta röstharmonierna och inget annan. Men vid den tredje låten, "Imposter in the sky", faller poletten ner. Det är bara gitarr och ordlös sång, men hela låten bara lyfts ur iPoden och svävar upp mot himlen. Vi snackar My Bloody Valentines mest abstrakta, svävande stunder här - fast, liksom, ännu mer svävande... Defintivt gåshud - om man får gåshud av sånt. Jag är skyldig.

Sen följer mer försiktig amatörisk (fast på ett bra sätt) gitarr och sång, badandes i tonvis av eko och effekter. När sista låten tonar upp hörs ett flödande vattenskvalp långt upp i mixen - låten ligger under som en skyddande varm filt och plötsligt fattar man vad som är på väg. Regn, regn och åter regn - det lär bli höst. Tur att vi har musik som denna att svepa in oss i när vädret blir för mycket...

Hemsida - http://yellowelectric.googlepages.com/grouper

2006-09-04T11:46:00.000-07:00

Tiden rinner på när det händer mycket - sandkornen i urglaset har runnit lite väl fort på sista tiden. Jag har varit på Öland och i Jönköping. På sistnämnda ställe var det filmfestival som bjöds - såg "Crossing the Bridge" (Alexander Hacke från Einsturzende upptäcker musik från Istanbul), "Darwins Mardröm" (ligger helvetet i central-afrika?!) och "Dark Horse" (en finstämd slacker-rulle av mannen bakom "Noi Albinoi"). Och sen såg jag Hoffmann i "Capote" igår. Jesus, vilken filmfåne man har blivit...

Så nu är man tillbaks på skolan och med det kommer höstförkylningarna. Halsen är sträv på ett oroväckande vis och näsan småtäppt, men sjukdomen ligger bara i bakgrunden och irriterar. Den vill liksom inte slå ut och det kanske den inte ens gör, men den finns lik förbannat där ändå.

Comets on Fire - Avatar (Sub Pop, 2006)

Jag måste avslöja en hemlighet - det är kanske inte allmänt känt att jag ibland lyssnar på hård rock från sjuttiotalet. Det tror man nog inte när man ser mig. Men om det finns en koppling mellan min fars skivsamling och min egen så är det via Santana och Led Zeppelin. Jag minns att pappa brukade sätta på de tyngre skivorna på fester i familjens residens när gästernas toleransnivå ändrats en aning framåt kvällen. Skumma ljud som "Black Magic Woman" och "Whole Lotta Love" kunde då höras, men sällan annars.

Comets on Fire härstämmar därifrån - förra skivan, "Blue Cathedral", lät som ett vridet Mudhoney eller nåt. Som en amerikansk variant av den vilda japanska psykedeliska rocken med band som High Rise eller Mainliner. Den stilen finns väl kvar här, men uppblandad med melodiösa passager som luktar väldigt mycket Led Zep eller proggrock av senare datum. Jag antar att en del skulle tycka att det ibland låter väl mycket FM-radio. Men har man överdoserat noise och twee-pop kan det vara skönt att låta sig glida med på ett sånt här äventyr - ibland. Sen är det bara att ta fram "Led Zeppelin II" igen.

Bandets hemsida: http://www.cometsonfire.com/

2006-08-24T13:29:00.000-07:00

Mina ögon! Mina ögon!

Jag är lite trött ikväll och det är lite svårt att stava rätt och träffa tangenterna. Det har varit en lång dag med åtta timmars jobb, vernissage-häng och en runda runt sjön. Och sedan den gamla vanliga disken - så nu är jag lite avslagen. Det har jag rätt till att vara. Tror jag.

Det har i alla fall hänt en del sen sist, med mycket känslostormar etc., men det tänkar jag inte gå in på här. Men det är anledningen till att det har varit lite tyst. Jag gillar att ni, mina presumptiva läsare, har idéer om vad jag bör skriva om. Feedback är alltid ok. Jag trodde egentligen att sidan vart bortglömd efter min frånvaro över sommaren - tänkte skicka ut påminnelsepost och allt möjligt, men det behövs ju inte. Coolt...

I alla fall, jag fortsätter lite med både och. Det blir bäst - det känns som en liten hemlig agenda, liksom, läs om mig, men sen måste ni också kolla in något märkligt som jag letat upp. Se det som lite sött och lite surt eller nåt... Det är bra medicin.

Excepter - Throne (Cd, Load Records)

Excepter är ett gäng moderna hippies från NY, USA. Istället för att låta som om de existerade cirka 1970, så tar sig det här gänget åt sig den moderna tekniken. Och det låter inte goa-trance för det - för det finns det ju alldeles för många exempel på. Nä, den här skivan luktar inte lera, bajamaja och svett. Istället är du nere i en källare någonstans fyllt med disco-rök och en urgammal ljusanläggning som går bananas. De odöda disco-zombierna vill vara med och dansa, men de stapplar omkring mest. Någon av dem viskar läskiga saker som låter som nåt ur en Lovecraft-bok... "Iä! Iä! Cthulhu fhataghn...Shub-Niggurath..." Hjärtat slår hårda slag. Mot slutet av skivan lyckas vi ta oss upp ur källaren och ut på en öde bakgata, där morgonsolen blänker i de smutsiga vattenpölarna. Det har varit både läskigt, konstigt och vackert - inte är det trance-techno direkt. Men du tänker inte på det längre - du lyssnar bara på hur vackert stadens brus är på morgonkvisten.

Bandets hemsida: http://www.excepter.com/

Skivbolagets dito: http://www.loadrecords.com/

2006-08-19T13:36:00.000-07:00

Åsikterna är många.

Att jag borde recensera oftare och att min smak är lite för konstnärlig. Jag lyssnar och lär - här kommer en ny och förhoppningsvis flera snart. Den här gången en liten pärla i genren "skev pop" eller vad ni nu vill kalla det.

Woods - How to survive in + In the woods (Release the bats)

Återutgivningen av gamla klassiska indie-skivor gör att jag ibland känner mig mycket gammal. Nu senast är det "Sebadoh III" som gäller. Hur bra den skivan än är (och den är bra), så måste jag säga att det känns som nostalgi - är det äldre alltid bäst? Medan åldrande indietyper i Sverige kollar bakåt och bestämmer sig för att skriva ner en kanon för vad man ska gilla, så cyklar de amerikanska ut i skogen och sätter sig ner vid lägerelden och skriver nya låtar.

Woods är två killar som följt det senaste exemplet och gjort en anspråkslös men levande samling låtar om livet, kärleken, pengarna och döden, tja, sånt som är viktigt. Sångerna skär sig igenom lo-fi-bruset och det hela blir bara bättre av det."Silence is golden" och "Broke" är så bra poplåtar någonsin kan bli och "How to survive in" visar att det kan bli bra även om man "bara" improviserar. En del tycker kanske att det skramlar bra mycket, men det var ju därför Sebadoh var så bra när det begav sig. Ibland tycker jag att jag hör ekon av de gamla folksångarna Richard och Mimi Farina i hur de sjunger stämsång, men det är säkert bara inbillning. Man vill ju inte jämföra med nåt gammalt direkt och bli nostalgisk.

Skivan går att inhandlas på www.releasethebats.com

2006-08-15T11:25:00.000-07:00

Jag skulle aldrig sagt det där om regnet. Idag öser det bara ner och lagom till det har jag ändrat mig. Regn är inte kul - det kommer uppifrån och man blir blöt. Tur att jag gick min första sjövandring i Växjö igår, medan det var vackert och soligt väder. Dessutom blev jag oplanerat en av de Växjöbor som mottog Carolina Kluft som hjältinna. Bättre sent än aldrig - det kändes lite grann som en repris av föregående år. Nåväl...

När jag kom hem hade jag fått en skiva från Ohio, USA. Det blev jag glad för - gårdagen var inte bara fest och glam - så jag tänkte väl kanske uppmärksamma den lite här.

Flash Light - Eckords (Students of Decay, 2006)

Förra vintern var kall, snöig och stilla. Ganska ljudlös. Tur som var hittade jag den perfekta ljudkulissen till årstiden. Det var soloprojektet Groupers första skiva Way their crept på Free Porcupine Society. Jag kan fortfarande känna kylan när jag lyssnar på skivan och det är inte ett nödvändigtvis av ondo. Musiken bestod mest av sång, delay, brus och enstaka fallande toner. Något svagt påminnande om gamla 4AD-grupper fast genom ett tjockt lager dimma. Eller sånger man bara hör i drömmen, nånstans långt borta. På skivbolagslappen står det en blandning mellan Arvo Pärt och Throbbing Gristle - svårt att veta... Allt man kunde få veta var att bakom skivan låg en illustratör som heter Liz Harris.

Sedan var det tyst från Grouper ett tag. En utgången tidigare CD-R, samt en ny som bara om ut i 90 ex på Yellow Swans bolag Jyrk. Självklart missade man dem. Men nu finns den här skivan i alla fall. Liz är tillbaka med ljudkonstnären Jorge Behringer i ett projekt som är liknande, men också annorlunda än vad jag tidigare hört. Från en folkmusiksaktig låt med akustisk gitarr, sång och diverse ljudfix till en kort bit krautdrone. Sedan faller vi över kanten rakt ut i en lång ljudorgie som säkert känns som hemma för fans av Double Leopards eller Yellow Swans, men utan att kännas som som ett plagiat. Vintern är tillbaka, men den är inte sig lik. Bortom stillheten kan man ana universums kaos.

Skivan går att få tag på från www.studentsofdecay.com

Creature-feature

2006-08-13T13:56:00.000-07:00

Jepp, min bredbandsuppkoppling fungerar igen och jag känner mig snabbt mer i form. På något konstigt sätt gillar jag också att det regnar lite emellanåt, vilket känns konstigt att säga. Trodde aldrig att jag skulle sakna regn och åska precis...

Kvällen har gått åt till Q - The winged serpent, en tvätt-äkta, men lite annorlunda, creature-feature-film. Filmen är gjord av Larry Cohen och han kan kännas igen på att han kryddar sin åttiotals action och skräck med sociala teman och karaktärsskådespeleri. En av huvudpersonerna i filmen, Quinn - en före detta småbrottsling, är filmens fokus och höjdpunkt, så man glömmer nästan monstret i bara farten... Det skulle man inte göra i dagens monsterfilmer, det är säkert.

Hmm, borde kanske skriva lite mer om ny musik, men jag är lite trött, så jag tror jag sparar det till senare...

Silence is a rhythm too...

2006-08-09T13:49:00.000-07:00

Förlåt så mycket... Här har det varit tyst ett bra tag nu. Det har inte varit meningen direkt, men datorer, internet och sommaren har konspirerat emot mig. Så det är inte förrän ikväll jag fått kraft och mod att sätta igång det här monstret igen.

Jag hoppas att det finns några av er därute som pallar läsa (och kommentera) lite till runt den DIY- eller indiekultur (kalla det vad ni vill) som jag brukar skriva om. Kanske ska jag bli lite mer personlig det här läsåret - se där vad skolan gör med ens årsrytm - men förhoppningsvis dyker det upp något som du inte hade någon aning om och blir intresserad av eller så. Det är ju det som är meningen. Min intention är klar och fast - välkommen tillbaks hit!

P.S. Tyvärr blir det ingen kommentar om J. Depp som pirat idag - kvällens onsdagsnöje - men den filmen har väl synts i alla andra medier ändå, eller hur?!

Glad födelsedag Sun Ra!

2006-05-22T08:42:00.000-07:00

Idag fyller Sun Ra 92 år - hoppas han har det trevligt på Saturnus!

Vi på jorden får nöja oss att lyssna på maraton-radio. Här kommer hans liv att spelas upp - allt under 24 timmar:

www.wkcr.org

(tack till Johan för tipset!)

Sun Ra (May 22, 1914 - May 30, 1993) was an innovative and iconoclastic composer, bandleader and keyboardist. Born Herman Poole Blount in Birmingham, Alabama, he was nicknamed Sonny from his youth. He later abandoned his birth name and took on the name and persona of Sun Ra ("Ra" being the name of the ancient Egyptian god of the Sun). He did not consider himself "born"; rather, he "arrived" on the planet, entering via Birmingham. He led The Arkestra, an expanding large ensemble with an often fluid lineup, which also used a variety of names: "The Solar Myth Arkestra," "The Intergalactic Space Research Arkestra" and countless permutations.

(taget från http://www.columbia.edu/cu/wkcr/)

Något senare:

Jag tänkte bara rekommendera några av mina favoritskivor av Sunny.

Nothing Is - 1966. En av de första skivorna jag hörde med Ra. Kort, koncis och det precist nödvändigaste, så perfekt för nybörjaren. Exotica-jazz, roliga små-snuttar och ren rymdmusik. Gjordes tydligen samtidigt med en college-turné - undrar just vad studenterna tänkte.

The Heliocentric Worlds of Sun Ra, vol. 1 - Inspelad i samma veva som föregående skiva - för det legendariska skivbolaget ESP-DISK. Här skippar han det jazziga totalt - istället bjuds på en utomjordisk ambient musik eventuellt inspelad med riktiga instrument, d.v.s. man vet inte så noga.

Discipline 27-II - Sun Ra anno 1973. Lite lugnare och lättlyssnat, men samtidigt bittert och stenhårt. Mycket sång av herr Ra och hans sångerska June Tyson. Med titlar som "Pan Afro" och "Neptune" (Textrader som "Don´t you wanna go to Neptune, Neptune, Neptune...")

The Singles - Karriäromspännande samling med de singlar som Sun Ra gjorde under sin tid på Jorden. Allt från doo-wop till jullåtar, Batman-temat till rymdjazz. Också idealisk för nybörjare.

Efter de skivorna så måste man bara läsa boken Space is the place - The Life and Times of Sun Ra av John F. Szwed. Omistlig litteratur - snygg framsida är det också. Minns fortfarande expediten i kassan på Akademibokhandeln - "Oj, vilken lirare...."

Vision Creation Newsun

2006-05-11T09:56:00.000-07:00

Här ligger man nu - helt utslagen av solen. Lyrics Born på radio, läsk och glass - livet kunde inte varit bättre. Jo, lite kallare kunde det ju alltid vara, men varför bråka. Det finns ingen anledning precis. Världen snurrar på ändå. Wow, radion fortsatte med "The sad skinhead" av Faust - ännu en hitlåt.

Om ni vill ha tips på bra internet-radio - följande är inte fel:

www.resonancefm.com

www.wfmu.org

Med en dator är du aldrig långt borta från bra radio... Ikväll är det Ghost Box-special på Resonance, bara det liksom. Och WFMU kommer ha en David Tibet-special 17/5...

Och blogosfären växer ständigt - nu har även Nils dykt upp. Rikta pekdonet på:

http://slimnils.blogspot.com

I solens sken har jag haft en Os Mutantes-period nu igen. Detta brasilianska sextiotalsband kanske är urtypen för all pop-psyk som gjorts på senare tid. Kanske är de en av de mest name-droppade banden genom tiderna. Skit samma, bra musik är det i alla fall. Alla deras tre första skivor är värda ens uppmärksamhet. Det är naivt, heltokigt, soligt och framfört på det erkända rockspråket portugisiska. Allvarligt, det brasilianska sjuttiotalet är en skattkista för retro-tokar. Kolla upp det!

Skivor i huset: Radio Dept. - Pet Grief; The Dead White - s/t; Rev/Vega - samlingsskiva; Yellow Swans - Psychic Secession; Embryo/No-Neck Blues Band - Embryonnck

Peppen: Den nya med Broder Danielson och Ghostface...

Första Maj

2006-05-01T11:34:00.000-07:00

Arbetare (och icke-arbetare) i hela världen - förena er!

Nej - jag demonstrerade inte... Det regnade...

Men tänk på dessa rättigheter, i alla fall, så har vi gjort en del av arbetet:

1. Rätten till globalt medborgarskap.

2. Rätten till garanterad inkomst för alla.

3. Rätten till återtagande av produktionsmedlen (både materiell (fabriker) och immateriell (typ, kunskap och internet och så)).

Hur mycket av det här har vi verkligen lyckats med?? Vad skulle det innebära?!

Punkterna ovanför är författade av Michael Hardt och Antonio Negri i Imperiet.

I fell into a burning ring...

2006-04-26T11:40:00.000-07:00

Den tokigaste arbetsveckan hittills den här terminen - men mycket kul också bl. a. författarbesök. Bara två dar kvar... tills helgen. Vilken kanske spenderas på sommarens första festival - i Huskvarna av alla ställen. Radio Dept., Goran Kajfes och någon från JAMC! Tyvärr ingen Tenniscoats... Synd och skam...

Här är en liten playlist - bara så ni vet:

Love is All - "Ageing had never been his friend"; Shogun Kunitoki - "Daniel"; Built to Spill - "Conventional wisdom"; The Knife - "Like a pen"; Wolf Eyes - "Negative space"; The Vanishing Voice - "Nordic Visions"... äh, det får räcka så länge eller, förresten, Yo La Tengo - Summer Sun (d.v.s. hela skivan).

Gårdagskvällen spenderades på stadens jazzhak med Jonas Kullhammar Quartet. Jag är mycket glad i att kvartetten försöker nå fram till John Coltrane-stuket stundtals. Det lät bra överlag - speciellt den nya låten "Stormen" får tummen-upp av mig. Därtill en utskällning av överförfriskade damer och tokigt mellansnack - ganska mycket skämt om den något överåriga publiken - "Är det någon som spelar dragspel här?" Och en cover av "Be-bop a-Lula"...

Efter nio timmar med endast Dylan och Cash i öronen, så kan det börja hända konstiga saker. T.ex. kan fem mer eller mindre vuxna män förvandlas till små, små barn. Se själv! Min enda ursäkt är att jag mestadels befanns bakom kameran...

Obs! Missa inte den nya helgdan... Det blir bara till att Härska i Blod!

Viva Herzog!

2006-04-19T12:43:00.000-07:00

Precis som Andy nämnde bland kommentarerna så är Grizzly Man av Werner Herzog ett måste att se. Jag ska inte gå in på detaljerna om vad filmen handlar om här (det kan man ju läsa på länken istället), men det kan vara på sitt ställe att skriva något om varför Herzog är en så fascinerande filmmakare. Han måste, bland annat, vara en mästare i voice-over. Hans sparsmakade kommentarer har en otrolig tyngd och ofta en otrolig känsla för timing. Det är som om hans kommentarer skulle ge nästan vilken film som helst en ny dimension. Framförallt tänker jag just nu på hans tirad mot Treadwell, filmens huvudperson, som bestämt sig för att överge människornas värld för Naturen.

Naturen är för Herzog något diametralt motsatt - han överväldigas av det kaos, meningslöshet och våldsamma i naturen och tar avstånd. Jag tänker på hur han låter kameran svepa över en sydamerikansk flod i Aguirre och hur man fylls av både förundran och äckel. Jag tänker också på hur ökenlandskapet i Fata Morgana ter sig helt människofrämmande, abstarkt och konstigt. Well, well, gamla mönster i favoritfilmer kommer tillbaka. Det finns mer att hämta här - men klockan är sen och jag ska dra mig tillbaka... Jag kan bara säga att jag är helt imponerad av en filmare som inte lutar sig tillbaka och slappnar av på gamla dar. Båda Anchor Bay-boxarna med hans filmer rekommenderas starkt. Där finns mycket matiga kommentator-spår. Bara det är värt pengarna...

Revenge of the påskrock - när postrocken tystnat...

2006-04-11T11:08:00.000-07:00

Som jag trodde - det blev lugnare. Jag har bara hängt omkring ett tag. Stannat i stan eller suttit omkring i hemmet. Jag har förstås gått till jobbet och där är det ju full fart, men i övrigt har det varit -- lugnt. Och värre ska det väl bli - det är påskvecka och Öland ska få sitt besök, kanske Jönköping också. Det är ovanligt skönt att verkligen få lov nu - jag går omkring och är ofattbart slö hela tiden. Är det åldern eller våren??

Jag har snöat in lite grann på filmer av Mario Bava nu ett tag. Såg äntligen Blood and Black Lace i helgen och var mycket nöjd. Dario Argento har lärt sig en hel del om ljussättning och speglar från mästaren har jag förstått. Suspiria känns kanske inte så unik längre. Ändå fanns det ett ganska mysigt drag av gammal Agatha Christie-deckare över filmen eller kanske de gamla svenska Damen-filmerna. Vet inte riktigt varför det känns så, men det är klart, filmen är från 1963. Jag passade också på att se Danger: Diabolik igen - mycket vackert. James Bond har inte en chans.

Ang. kommentarer: Jösses, i jkpg händer nästan ingenting alls - förutom bron, då - och det är klart vi ska ha kalas. Vi får fixa en bra tid efter påsk...

Här får ni en smygtitt i skivsamlingen:

N. p. : Captain Beefheart & The Magic Band - Lick My Decals Off, Baby; Larry Young - Lawrence of Newark; Tony Allen - Lagos No Shaking; The Knife - Silent Shout; Glenn Kotche - Mobile; Love Is All - Nine Times That Same Song; v/a - Not Alone; Aceyalone - Magnificent City; Earth - Hex

2006-04-04T12:40:00.000-07:00

Oj. Nu har jag varit i Stockholm helt plötsligt.

Sakernas tillstånd föll sig så att jag hamnade på ett litet trevligt hotell vid Hötorget i fredags. Mitt mål var fast - Kulturhuset och Serieteket. Anledningen var att jag skulle delta och bevittna Small Press Expo 06 - en festival för alternativserier och press som arrangeras med jämna mellanrum i huvudstaden. Mycket trevligt på det hela taget och en utmärkt idé. Jag kan tycka att det borde finnas mer sånt här i vårt avlånga indie-Sverige. Man kan alltid hoppas på mer underjordisk aktivitet och mindre klickbeteende. För jobbets räkning tycker jag den största behållningen var att lyssna på föreläsningen om manga, samt att spana in hur ett liknande bibliotek fungerar. Något att fixa här hemma, kanske?!

På inledningsfesten träffade jag på en gammal bekantskap, Gustav, från Linköpingstiden och tillsammans med honom träffade jag allt möjligt folk från serie-, konst- och mediavärlden. Vin dracks och signerade serier vanns. Jag som trodde att jag inte skulle känna nån där...

Lördagen började med seriemässan - föreläsningar och kringvandrande och mycket tittande i tidningsstånd. Till lunch träffade jag en annan gammal kompis från Boråstiden och minnen och det senaste nyheterna blandades. Efter dagsaktiviteterna så gick jag lite på Moderna Museet och gick på vernissage för Christian Marclays Klockan och Glaset, ett video/musealt/musikaliskt konstverk om Marcel Duchamps stora glas och Liberty Bell. Musiken stod Mats Gustafsson för och en gammal jönköpingsbekant, Johan Berthling, spelade kontrabas.

Där fick jag reda på att Marclay och Gustafsson skulle fortsätta spela under kvällen på Ugglan, ett musiksällskap på söder, så kosan styrdes ditåt. Hur jag hann med en supergod pizza och mer fest med Gustav på Mejan är svårt att förstå - men så var det. Ugglan var, liksom, ett av de bästa uteställen jag varit på och konserten var bra och märkligt återhållen för improv-musik. Kanske var de oroliga att grannarna skulle klaga?! Trevliga människor och god öl. Obs! Musiklokalen var nästan utan el, så kandelabrar fixar jobbet...

Söndag. Mer föreläsningar - men träffar också Mattias från Massgrav över mycket god mat och struntprat om allt. En promenad genom stan och en fika på Café Edenborg i Gamla Stan. Gud vet vad jag inte hann med, den här helgen. Detta är bara en förkortad resumé...

Tåget hem däremot slår Karma till - vi blir stående i flera timmar, då någon gått ut på spåret på fel tillfälle. Plötsligt erfar jag vad det tråkigt betyder - det har jag ju bevisligen inte behövt tänka på under helgen i övrigt. Kan det bli så att den kommande helgen blir något helt annat?

2006-03-28T10:58:00.000-08:00

Formgivning var mycket coolare förr eller hur? Ännu ett Ölandskort ur den ständigt återkommande serien.

Glad musik gäller för tillfället - konserten med Hello Saferide var precis så snäll och trevlig (och bitter) som man kunde hoppas. Låtar i dur jagar bort snön. Det är skönt att jag kan lyssna både på sådan här pop och oljud sida vid sida - det håller alla fack, genres och kategorier borta. Lite avvaktande till bossanovalåten bara - har vi en ny Hellström-samba på gång här?

Annan glad musik som jag rekommenderar är Shogun Kunitoki - ett finskt band som nyligen gav ut skivan Tasankokaiku på den utmärkta etiketten Fonal. Musiken är till största delen elektronisk, men då snarast retro-elektronisk. Syntharna låter som om de är tillverkade på 1950-talet och låtarna pompösa som psykedelia eller progg. Bandet ser ungt ut på bild, så de har säkert framtiden för sig. Sveriges indiemusik ligger i lä - nu ligger våra grannar långt före oss - eller tillbaka till framtiden.

Jag såg också äntligen Walk the line i lördags - countrybasgångar, skönsång och hårda livsöden. Det här blir första gången jag helt accepterar en film med Reese Witherspoon. Den var utmärkt för att vara en Hollywood-rulle. Man kan helt klart se parallellerna till Ray. Musikerlivet kanske var hårdare förr.

2006-03-21T14:18:00.000-08:00

Det var så sant - jag höll på att glömma bort att tipsa er människor i storstadsregioner om en liten turné som är på gång just nu:

Missa inte fri-jazz/drone/folksång/ThisHeat/AbsurdTeater-combon Volcano The Bear från United Kingdom. De spelar

- 22/3 Ugglan, Stockholm
- 24/3 Inkonst, Malmö
- 25/3 AFK (Koloni/Kning Disk), Göteborg

Tyvärr har Norrköpings-konserten redan varit, men sånt är livet...

2006-03-21T13:01:00.000-08:00

Man kan undra hur blå en himmel kan bli egentligen. Nu är man hemkommen från familje-resorten på östra Öland och jag kan lugnt säga att det var bättre än vilket spa som helst. Avkoppling är bara förnamnet. Inte ens Alvesta kan bli så tyst och stilla. Väl värt ett besök!

På något märkligt sätt så liknar det här egen-tagna fotot de båda omslagen till min favoritmusik för tillfället. Han som gör musiken heter Peter Wright och skivorna jag lyssnat på är Desolation Beauty Violence och Pariahs Sing Om. Det rör sig om stillsam, krypande stämningsmusik gjord med gitarr (huvudsakligen) plus diverse effekter och otraditionella sätt att spela på. Killen använder små medel för att nå stora resultat och lyssnaren blir sakta men säkert involverad i musikens vibrationer. Miljöljud som fåglar, flygplan och folk som pratar blir en del av musiken och allt flyter ihop till en behaglig, men också oroande ljudmassa. Det kanske har gjorts förut - Brian Eno, Keith Rowe m.fl. är väl bara några som använt gitarrer för andra ändamål än att spela 3-minuters-pop. Men Wrights musik är välgjord och ofta finns det melodiska inslag i ljudmassan som gör musiken till något helt annat än bakgrundsmusik. Skivorna är utgivna på Ikuisuus och Last Visible Dog och kan inhandlas direkt från dem. Vill man läsa en intervju med herr Wright, så kan man göra det här.

Göteborg tur och retur

2006-03-13T12:11:00.000-08:00

Nu är det måndag kväll och äntligen är det lugnt och tyst igen. Efter en helgs musikalisk chockterapi kan man alltid vara lugn till sinnes. Göteborg visade sig från sin bästa sida och bjöd på fint väder och solsken - måhända lite kallt. Sällskapet lyckades ändå springa omkring lite på stan och spendera pengar, samt avverka en traditionsenlig indisk maträtt. Vilket dock sätter spår på hälsa och beteende - ni som har hört mig vet. Ännu en gång blir bloggen kryptisk, men det är alltid roligare att säga för lite än för mycket...

Till lördagens underhållning - man fick gräva djupt i plånboken, men sen var man inne på en del av den tydligen sista iDeal-festivalen. Festivalen har varit en årligen förekommande show-off av vad som är hippt bland "udda musik" här i Sverige. De musikaliska stilarna har varierat, men den gemensamma nämnaren har varit en liten provokativ hållning till vad musik egentligen är - vare sig det är fri-jazz, elektronica, dansmusik eller rent oljud. Samma blandning bjöds det på den kvällen vi var där.

Festivalen inleddes av fri-jazzfantomen Mats Gustafsson - en person som varit en eldsjäl för all form av improvisatorisk musik under snart 20 år. Med avstamp i fri-jazz så tas det sats för att pressa så mycket känsla som möjligt ut mot publiken. Denna gång spelade han solo på både akustiska instrument och elektronik. Jag föredrar helt klart hans akustiska spel - på baryton-sax och hemgjorda instrument - mycket effektfullt och stämningsbyggande. När han ger sig på elektronik och effektboxar så blir musiken mer statisk - inga "drones" här, utan mer lo-fi industri. Men han vill väl göra något nytt, så vi hade väl lite överseende... Han hade också en bra "oneliner" om att det bara var fula män som uppträdde och jag kan bara hålla med honom.

Näst på scen var Vladislav Delay som spelar finsk dub-electronica. Jag hade lite förväntningar på honom, då tidigare skivor som t.ex. Vocalcity är höjdare. Live däremot så börjar det lite tveksamt och sen känns det forcerat. Låtarna hänger bara i luften som spöken eller fragment, vilket gjorde att jag inte fick nåt grepp om låtarna. Jag tror helt klart att det blir bättre på skiva.

Sen kom Kid606 och den lite stabbige amerikanen satte igång med någon slags dansmusiksmix i snabbformat med mycket samplade och uppklippta populära hits. Problemet var bara att det hela blev odansant rave och rätt tråkigt. Håkan somnade och Johan flinade - jag kände mig mest besvärad, speciellt när han hade ngn slags pompöst outro... Huvaligen, killen hade gått ner sig.

Wolf Eyes äntrade scenen och helt plötsligt var datorer och lap-tops borta. Istället ett lager av hemmabyggen som en-strängad metall-bas eller en av de mest manglade keyboards jag sett. Helt klart det mest energiska den kvällen och väldigt punkigt och fokuserat. När jag såg dem i somras så improviserade de en hel del, men man kan väl anta att festivalens späckade schema gjorde att de blev mer bandmässiga, vem vet? Musikaliskt är det här en osannolik blandning mellan Big Black, Neubauten, hårdrock och lite Skinny Puppy á la Bites (det bandets helt klart bästa skiva - tro det eller ej). Små-mysigt.

Sen började vi tröttna och gav kanske inte Kim Hiorthöy den chans han förtjänade. Killen var nere med bibliotekarie-stilen, helt klart, och spelade ngt som kändes som spartansk Warp-techno. Alltså borde jag gillat det - men vi skulle iväg tidigt, så vi lämnade stället och Kim nickade säkert och taktfast vidare till in på småtimmarna.

Har jag glömt någon detalj? Det har jag säkert - men minnet kanske återkommer snart... En del har frågot mig om lite mindre "fikonspråk" i mina förvirrade inlägg, så det kanske kommer en "finsk fri-folk för dummies" snart - vi får se...

Sjunde Mars

2006-03-07T10:23:00.000-08:00

Hej! - Jag har inte lagt av, om någon nu trodde det. Jag har väl bara varit okoncentrerad ett tag. I alla fall, dagens inlägg -

Out to Lunch Again -

En av de mest spelade skivorna i lägenheten, på det senaste, är Inca Ore - Brute Nature versus Wild Magic. Det hela är en LP med en trevlig närbild på en katt på framsidan och med musik av en viss Eva Saelens. Hon har specialiserat sig på att väva ljudmattor av hennes röst + diverse effekter och det hela påminner mig en del om de fri-folkiga finnarna eller dronespecialister från U.S.A. som Double Leopards. Fast ganska lo-fi, men det gör ju det hela bara trevligt och hemtamt. Grannarna kanske tycker något annat, vad vet jag.

Apropå den finska musiken så har jag också lyssnat en del på Uton - Suoniin, luihin, ytimiin, vilket är en CD-R av en live-inspelning i Tampere. Två musiker försöker gnida liv i en kombination av drone, folkmusikaliska inslag och processerad atmosfär. Det håller rätt bra, speciellt när de lägger till lite mer melodier... Bilder på internet ger en viss nickning mot Sunn O)), men det skulle vara att ljuga. Kanske lite grann som Zoviet-France, kanske?

Lite mer popmässiga tongångar behövs också - Cat Power - The Greatest. Chan är tillbaks och, jösses, man kan bli förvånad - den här gången vill hon vara Al Green. Nej, kanske inte så drastiskt, men hon backas upp av Pastor Greens gamla kompmusiker - och de lyckas tillsammans skapa stundtals riktigt svängig country-soul. Speciellt märkligt är det, då en del av låtarna på skivan lät väl sönderfallande på DVD´n Speaking for Trees. Vad jag har läst mig till så är en del lite missnöjda med det kommersiella ljudet och önskar sig tillbaka ett par år. Men jag måste säga att jag är helt nöjd - det kan bli för svårmodigt också...

Snart dags för iDEAL-festival igen - på väg till Göteborg i helgen och lovar såklart att rapportera därifrån! Allt gott...

Roky, skivor och en hel bil

2006-02-10T12:01:00.000-08:00

Såja, då var man tillbaka igen. Nu kan jag med säkerhet säga att det var länge sedan jag skrev något. Jag ursäktar så mycket till mina eventuella läsare - om jag har några får ni gärna höra av er. Om jag ska skylla på något (och det ska man ju), så kan jag säga att jag har hunnit med en bilolycka, ett besök i Linköping och en filmfestival och andra massa dumheter som vi inte behöver gå in på här... I alla fall, det har varit fullt upp ändå.

Så vad har jag haft i huvudet på det senaste? Tja, jag tyckte det var lite synd att vi missade den nya Herzog-filmen, speciellt när man får läsa sånt här och den spännande fortsättningen. Den största behållningen från festivalen är nog en dokumentär vid namn You´re gonna miss me om Roky Erickson. Jeeesus! Vilken familj... Rokys öde är en lång, knepig och intressant berättelse om den långa nedåtgående spiralen från det explosiva sextiotalets rockmusik till mentalsjukhus och ohälsa. Den lovande frontmannen i 13th Floor Elevators kontra det nutida skalet av en människa - som ändå hängivet hänger fast vid musiken, även om det är en skör tråd. Jag var nog mållös när jag steg ut från salongen! Tja, man fick ju också se vem den där Byron Coley är. Givetvis var han och Thurston Moore med på ett hörn...

Apropå Linköping - det är gott att se att gamla Linkeboda äntligen har fått en vettig skivaffär igen. Alltså en riktigt, inte någon nät-distro! Precis när alla stänger igen... Att de dessutom saluför Albert Ayler, Richard Youngs och Wooden Wand and the Vanishing Voice är ju snudd på fantastiskt. Det var som att komma hem igen - ingen som vill satsa på en skivaffär här i sydöstra Smålands obygder?? Va, ingen som ropar hej på direkten...

Ju mindre jag säger om bilolyckan, desto bättre. Ingen hit - inget jag vill råka ut för igen direkt...

Hörs snart -- jag "lovar" -- håll tummarna!

TV eye

2006-01-18T13:36:00.000-08:00

Stoppa pressarna!

Sveriges Television gör det enda rätta - de sänder en Polanski-natt nu på lördag den 21 januari. Missa inte chansen att se tre mycket bra filmer - Repulsion, Cul-de-Sac och Kniven i vattnet. Värt att stanna uppe hela natten för. Njut också av den fantastiska filmmusiken av den verkliga Komeda - d.v.s. inte bandet, utan Krzysztof.

Det enda problemet är att den filmintresserade inte får veta bakgrundshistorierna till dessa milstolpar - t.ex. hur Polanski ständigt fick kämpa om filmerna med sina ytterst tveksamma producenter eller hur regissören gör research med psykologer för att förstå hur psykoser upplevs innan han gör Repulsion. Men det kanske jag hinner skriva några rader om innan helgen - lovar inget...

Time, travel, communication, entertainment.

2006-01-16T09:26:00.000-08:00

"Everybody is entertained to death. There´s so much entertainment going on, there´s so much to distract yourself and it all looks so much more interesting than politics", Brian Eno, 2005.

"We need a million children saints adept at high unhexings, technological vaudeville, rhythmic behaviors, hypnotic acrobatics, street trapeze artistries, naked circus vibrations–magic politics to exorcise the police state.", Allen Ginsberg, 1968.

Jepp, nu är man tillbaka igen. Vardagen kom och slog till när man minst anade det. Det har tagit alldeles för lång tid att landa i rutinerna, men nu kan jag börja lugna ner mig igen. Och därav bloggande också - det krävs lite "sysslolöshet" för att det ska kännas som ett vettigt tidsfördriv. Men man kan ju alltid väckas ur sin slummer av två citat från gamla hjältar som visar att det händer rätt mycket på ett halvsekel - i alla fall vad det gäller underhållning.

Man kan förledas att tro att de inte talar om samma sak. Den förhärdade nutidsmänniskan Eno som beklagar att politik är "tråkigt", medan Ginsberg förhärligar hippie-kulturens överflöd av happenings. Men för mig känns det idag som om de talar om samma sak. Politik utan glädje, överflöd och huvudlös vilja-mot-något kanske är det samma som en polisstat. Och vad förströr vi oss inte med? För min del både med teknologisk vaudeville och rytmiska beteenden...

Alright, nu har jag varit allvarlig ett tag. Nu till lite underhållning på riktigt.

Jag var nog rätt länge misstänksam mot Kraftwerks Minimum - Maximum DVD, men så såg jag den på flera års-bästa-listor och gav den en chans ändå. Så nu sitter jag här och har sett och lyssnat ett par kvällar på raken. Och visst är det underhållande - man vet vad man får, men det är jäkligt kul ändå. Man skulle kunna säga att nya mixar av klassikerna är ett helgerån, men live känns det som om de tagit ett steg tillbaka från The Mix-plattan och de börjar den långa konserten med en fullkomligt stenhård variant av "The Man-Machine". Lika glödande är låtarna från Computer World (deras mästerverk i mitt tycke) och vissa av de nya låtarna (t.ex. "Vitamin") känns mer ok än de borde.

Man kanske skulle lägga till att de också bevisligen sätter i ära att spela sina instrument - något som man kan undra över i dessa tider av lap-topkonserter och annat. I avslutande "Music Non Stop" så tågar de av scenen en och en efter ett förtjänstfyllt arbete. Guldstjärna till Florian Schneider - inte en rörelse på ansiktet under två timmar och ändå är det han som digital-scratchar mot slutet... De får fortsätta ett tag till då. Nästa skiva om tio år??

God jul och gott nytt år...

2005-12-20T11:33:00.000-08:00

outjazz
Originally uploaded by Outjazz.

...till alla läsare av Out to Lunch. Jag fortsätter att spela samma melodi efter jul och in i nästa år!

Hörs,

Markus

Boktipset!

2005-12-20T10:42:00.000-08:00

Här kommer en lista på bra böcker jag minns att jag läst i år.
Ingen ordning - inte bara från i år...

Here goes:

Louis-Ferdinand Céline - Resa till nattens ände

Fredrik Strage - Fans - en bok om besatthet

Jonathan Coe - The Closed Circle (med viss tveksamhet)

Peter Shapiro - Turn the Beat Around - The Secret History of Disco

Simon Reynolds - Rip It Up and Start Again - Postpunk 1978-1984

Haruki Murakami - Dance Dance Dance

Ida Börjel - Sond

Samuel Delaney - Dhalgren (även om jag inte läste hela... Kommer återvända, tror jag)

Zadie Smith - On Beauty - a Novel

Året 2005 - listan...

2005-12-10T13:09:00.000-08:00

Ok! Dags att presentera listan.

Som vanligt så kommer jag att förbehålla mig rätten att ändra in i det sista - sådana här saker måste väl alltid vara under arbete, så... Vill du ha en definitiv lista, så får du vänta till första veckan 2006! Allt är i oordning - ingen hierarki mellan förslagen. Jag har väl tänkt att bygga på listan med lite motivationer också - vi får se hur mycket jag orkar.

Jag uppmanar naturligtvis till diskussion och kommentarer är helt ok - så länge de är någorlunda konstruktiva... Alla kan ha fel - smaken är som baken - välj själv...
Egna listförslag är alltid bra, eller hur?

Ny musik:

Frida Hyvönen - Until Death Comes

The Fall - Fall Heads Roll

Broadcast - Tender Buttons

Lightning Bolt - Hypermagic Mountain

Damon and Naomi - The Earth is Blue

The Books - Lost and Safe

Boards of Canada - The Campfire Headphase

Afrirampo - Kore Ga Mayaku Da

Animal Collective - Feels

Kate Bush - Aerial

Brian Eno - Another Day on Earth

Matt Sweeney & Bonnie "Prince" Billy - Superwolf

Grouper - Way Their Crept

Dansmix:

Dubstep

Yard Core

Belgian New Beat

Rvng Prsnts Mx4 - Crazy Rhythms

Gammal musik:

The Fall - The Complete Peel Sessions

Comus - Song to Comus

Robert Wyatt & Friends - Theatre Royal Drury Lane 8th September 1974

Kemialliset Ystävät - Kellari Juniversumi

Taj Mahal Travellers - August 1974

DVD´s:

Damon & Naomi - Shibuya O-Nest Tokyo Japan June 24 2005

Bad Timing (Nicolas Roeg, 1980)

The Man Who Fell to Earth (Nicolas Roeg, 1976)

Werner Herzog (DVD-box från Anchor Bay)

Very sleepy rivers...

2005-12-07T13:11:00.000-08:00

Hmm... Det har varit slött här ett tag. Jag vet inte om jag gått in i någon extremt händelserik fas i livet, men det har varit svårt att sätta sig ner vid datorn. Bara de senaste dagarna räcker till - julklappsköp, poesikafé med Lina Ekdahl (otroligt bra, förresten) och ikväll A history of violence - den senaste filmen av David Cronenberg. Det är svårt att formulera mina känslor för filmen (det blir alltid så mycket att tänka på när det gäller Cronenberg) - men jag ger den en försiktig tumme upp. Jag får förklara vad jag menar vid ett senare tillfälle.

Jag har flera skivor på lager som jag vill skriva om, men jag känner att det drar lite i ögonlocken och att sömn är första prioritet. Därför blir det bara en liten "now feeling"-lista, så ni vet var ni har mig:

Agitation Free - Malesch; Animal Collective - Feels; Damon & Naomi - Shibuya O-nest, Tokyo, Japan 6/24/05 (DVD); Grateful Dead - 1968-10-12 Avalon Ballroom, S.F.; P:ano - Brigadoon; Zadie Smith - On Beauty - a novel (roman); förutom de ovan nämnda...

Snö...

2005-11-29T11:06:00.000-08:00

Hmm. Nu är det bråda dagar i tomteskogen. Snart slutar skolan, lovet står för dörren och arbetet är i full gång på att summera årets prestationer. I slutet av förra veckan så började arbetet på års-bästa-listan och med lite tur ska den väl presenteras här innan julhelgen är över oss. Men vet att det inte är någon lätt uppgift...

En resa till Helsingborg blev dock ett välkommet avbrott - julstämning, musik och världens godaste pizza var bara något som staden visade upp. Och då glömmer jag gratis godis också... Tillsammans konstaterades att The Fiery Furnaces lämnat spelbanan. Jag vet nu att "Leave me with the boy" av P:Ano kan vara bland årets bästa poplåtar. Och att The Librarian : Quest for the Spear kan vara bland det konstigaste jag sett i år - "What? Is it Slap-A-Librarian-Day already?". Bibliotekarie-yrket är en mångsidig verksamhet.

Listen, the snow is falling

2005-11-17T10:34:00.000-08:00

Först ett snöfall och sedan isande kyla. Jag fattar ingenting - nyss var det nästan vår, nu är det vinter här nere. På med vinterkläderna och fram med isskrapan. Kanske hade pr-teamet på IKEA rätt. Man kanske ska köra igång med jul redan i november... Eller så har Kamprad och SMHI bildat pakt. Mysteriet tätnar...

Hemma har jag tittat mycket på en nygammal DVD med Devo - Live 1980. Jepp, direkt från den stora turnén efter hiten med "Whip it" - fina röda Energy Domes på huvudet och bara fullträffar till låtar. Otroligt koreograferade danser - här ligger t.o.m. East 17 i lä... Till och med special-effekter med ljus och film. Man kanske får ta med i beräkningen att jag nog är ett exalterat fan, men jag kan nog inte se att man kan ogilla det här. Låtar från de tre första skivorna, som nog är de man ska lyssna på i första hand. Speciellt roligt tycker jag det är att se låtarna från Duty For the Future Now live - min favoritskiva med dem idag...

Får man inte nog av intertextuella Devo-referenser kan man kolla in den här trailern. Antagligen en film man blir tvungen att se nu...

Ett lätt skevt förhållande till popmusik är också The Fiery Furnaces kända för. De har lyckats dra åt skruvarna ett extra varv på den nya skivan, Rehearsing My Choir. Skivan är ett slags hörspel eller musikalisk radioteater om en äldre släkting till bandet, Olga Sarantos, som också är med och sjunger / pratar på skivan. Riktigt roligt kan det bli när Olga och Eleanor sjunger mot varandra om en hårfärgnings-incident och Olgas åsikter om sitt barnbarns pojkvänner. Musikaliskt är det lite mer teater och något mindre pop än vanligt, men man lyssnar inte på skivan för låtarnas skull utan mer som en helhet, så det kanske inte är någon skada. Kul att någon vågar göra sånt här konstigt i vår strömlinjeformade tid.

Från en helt annan tid kommer musiken på American Primitive Vol. II: Pre-War Revenants (1897-1939). Den hädangångna gitarrknypplar-fantomen John Fahey samlade hela livet på 78-varvare med udda inspelningar av tidiga musiker från innan de senaste världskrigen. Folkmusiker, bluesångare, skämtare, luffare får alla chansen att göra sitt framför tratten ur Oh brother, where art thou? Och det låter bra - knastret är bara trevligt i vintermörkret. Det som slår en är hur direkt det låter - personerna ur det förgångna, säkert döda sedan länge, låter hur vitala som helst. En favorit är Mattie May Thomas, som sjunger från cellen hon sitter i till fängelsepolisen - "You keep on talking about the dangerous blues / If I had me a pistol, I´d be dangerous, too." Hon är ingen att skämta med, helt klart.

Stormy weather!

2005-11-14T12:07:00.000-08:00

Det blåser runt knutarna i Alvesta. Tidigare idag så vaggade den nya bilen när stormen ven - det är nästan så man blir orolig. Fönsterrutorna knakar på och jag är nöjd efter ett lyckat föredrag på Växjö Universitet...

...så det kanske är dags att titta lite på vad som får mig att gå runt för tillfället. Lightning Bolt´s Hypermagic Mountain har jag nämnt förut och den infriar verkligen mina förväntningar. Hypermanisk nästan-instrumental serietidningshårdrock spelat på endast bas och trummor. Den nya skivan är om möjligt ännu mer serietidning än förra skivan. Blam! Boff! Ka-pow! Detta är verkligen motmedlet till Boards of Canada. Passar till disken eller nästan allt som behöver lite extra effektivitet. Bandets webbplats är här.

Mörka regniga höstkvällar måste intensifieras med lite mörk musik-materia. Någon stack till mig en 10" med svart ljudmassa från Linköpings underjord - Skin Area. Den ser otroligt snygg ut både på utsida och vinyltallrik. Ondskan vältrar sig och det hela blir så mys-industriellt som det kan bli - utan att bli musikaliskt got-krafs. Går förhoppningsvis att beställa härifrån.

Veckans Hippie Award går till Robert Wyatt & Friends, vars live-cd Theatre Royal Drury Lane 8th September 1974 är något av det finaste som det proggressiva Stor-Brittanien har skapat. Omslaget på den här skivan kan skrämma slaget på tusentals gamla ex-punkare, men innehåller enormt känsloladdad musik. Mycket av låtarna härifrån kommer från mannens kanske bästa skiva Rock Bottom obligatorisk - allvarligt! Svårt att säga hur det låter, men opretantiös jazz- och folkmusiksinspirerad mjuk rock med skumma inslag. Oops, jag har beskrivit Talk Talk? Eller är det kanske Brian Eno som dykit upp? Sak samma - lyssna! Robert verkar inte intresserad av nätet...

Hörs! Mer kommer...

Oh, they were huge and purple and...

2005-11-02T12:40:00.000-08:00

Ok, ibland går tiden bara så snabbt. Sen den senaste postningen har jag hunnit med möten i Ronneby och husarbete i Bredsättra (Öland), förutom det vanliga kneget i Växjö. Tänk att man hinner med... Åh, och så har jag kanske bytt bil också - vi får se... Soundtracket till det hela har varit Boards of Canadas nya, The Campfire Headphase, som i kombination med vackert väder ändå måste vara klart oslagbart. Hmm, man kanske skulle dra upp "Little fluffy clouds" när man ändå håller på.

Jag har läst en del elaka rykten om den här skivan - förtal om new age, Sigur Ros och allt möjligt, men jag måste säga att musiken får mig att smälta varje gång. Simpelhet är skönt ibland. Det kanske t.o.m. är dags att spola tillbaka ett år och ta upp min tveksamma trip-hop-revival igen. Eller kanske inte. Hur som helst, lugnet varar aldrig länge och idag damp Lightning Bolts Hypermagic Mountain ner i brevlådan. Kommer antagligen få mig på ett mycket energiskt och kortfattat humör.

Och för att dra den gamla om peppen! Jag väntar med spänning på The Fiery Furnaces nya - kanske på turné i Svedala? Hoppas de tar med sig sin gamla släkting som skivan tydligen handlar om...

Musik: Supersilent 7 (Live-DVD)

2005-10-26T11:35:00.000-07:00

Någon gång strax runt sekelskiftet såg jag, H. och A. denna grupp på Nef i Göteborg. Det som sitter kvar i minnet från sådana kvällar är inte alltid det som är viktigast. Jag minns att jag stod bakom keyboardisten någonstans vid baren och funderade ett långt slag över norrmannens brist på modekänsla. Trumpetistens ständigt dubbelvikt över sitt instrument och att det lätt som Miles Davis mitt i en orkan. Jag kommer ihåg att det inte var supertyst. Och att kamraterna blev lite förvånade minst sagt - no offence. Att så få människor kunde göra så mycket väsen från så lite - hur de improviserade runt vackra melodier tills nästan ingenting finns kvar.

Nu har man då chansen att möta gruppen på nytt - inspelat som svart-vitt i Oslo förra året. Det är helt klart värt det. Mycket musik kraschlandar i varandra under konsertens närmare två timmar - jazz, electronica, improvisation, proggressivt, drone. Förutom nämnda instrument så spelas också trummor och elektroniska gizmos - allt för att skapa en hård, men metallisk ljudmassa som bara sköljer över en. Musik som flytande lava. Lyckas du sitta under den tredje låtens (7.3) 30 minuter känslostorm till musikaliskt Rorschach-test - då tror jag dig helt enkelt inte!

Musik: The Fall - Fall Heads Roll

2005-10-23T12:41:00.000-07:00

Tro det eller ej, men The Fall gör fortfarande skivor. Efter snart 30 år med avant-garage-punk, så kunde man trott att Mark E. Smith slöat till. Men produktionstakten är fortfarande lika hög som vanligt. Att det betyder att man ibland gör djupdykningar ibland gör liksom inget. Skivan inleds med en riktigt kackig sak, men kommer man förbi den låten så har man mycket att hämta. Det nygamla kompbandet är rätt bra i jämförelse med hur det låtit de senaste åren - problemet för Smith verkar mest ha varit att få dem spela mindre...

"It is the outsiderness flavour of it..."

Den här årgången av The Fall bjuder på ganska mycket rock - The Sonics, bob hund, rockabilly, Bo Diddley kryddat med elaka synthslingor, men också två rätt bra "ballader" - tro det eller ej. "Youwanner" är till och med i par med ett tonårigt Stooges - inte dåligt för ett band frontat av en "fifty-something". Det är så här ett vuxet Broder Daniel hade kunnat låta om de fortsatt vara slynglar. Det är så här bob hund borde låta. Jag har förstått att Marks "sång" är en stor anledning varför inte gruppen riktigt gått hem i stugorna, men det finns bara ett läkemedel mot den sjukan - fortsätt lyssna. Till slut låter sluddrandet som musik.

Musik i Växjö del 2 och lite böcker

2005-10-17T10:01:00.000-07:00

Nu har jag äntligen landat från den fullspäckade helgen. Flyttlass, en insats som Italien i en Diplomacy-omgång och det här musikaliska äventyret. Domotic var mycket franska - skägg och brun kofta - och bjöd på stundtals mjuk, stundtals skogstokig electronica. Mycket tekniska problem, både hos band och dj, men det får man räkna med i lo-fi-land. Jag misstänker nog att minst ett datahaveri var inövat och berodde enbart på att herrarna i bandet ville spela AC/DC. Tyvärr bangade jag strax efter ett, vilket gjorde att jag missade det andra bandet, O.lamm. Det går nog flera tåg.

Nu har jag äntligen läst klart The Closed Circle av Jonathan Coe. Det är med viss besvikelse jag konstaterar att det mest var en utandning efter den lysande The Rotters´Club. Det var, i och för sig, roligt att läsa författarens skarpa ironi över ett förlorat Storbrittanien, men i slutändan blev det för mycket såpa. Och lite hafsig såpa, dessutom.

Då var seriealbumet av Paul Austers Stad av glas bättre - ett riktigt mässfynd (tack Lin!). Jag hade väl aldrig trott att den historien skulle kunna göra sig i bilder, men nu vill jag se filmen. För er som inte har läst den fina New York-triologin, så handlar det om ur-språket, Babels torn, post-modernism, Raymond Chandler och, just det, New York. Jag fick verkligen en påminnelse om hur bra Auster var när det begav sig.

Äntligen!

2005-10-13T10:50:00.000-07:00

Klockan ett idag hade jag webbradion på i biblioteket för det årliga tillkännagivandet - Nobelpriset i litteratur. Döm om min förvåning när det visade sig att det faktiskt var en författare jag hade läst - Harold Pinter. Min bekantskap med honom är väl inte särskilt aktuell - tror det var när jag läste Det absurda dramat, 5 p., på litteraturvetenskapen i Linköping, men ändå. Dessutom hade jag råkat springa på honom nyligen på en blogg jag läser ofta (som ni hittar här - det finns ett intressant inlägg om Cronenbergs senaste i arkivet). Så det var med en halv förvåning jag hörde det.

Personligen är jag glad över att Akademien, efter så mycket pseudodebatt, står på sig och ger oss de författare vi inte förtjänar. I det här fallet en f.d. "arg ung man" som fortfarande har en del arga saker att säga om U.S.A. Det blir nog ganska kul att höra talet vid utdelningen. Om jag skulle bo i Storbrittanien så vore jag nog ännu argare över sakernas tillstånd än jag är här. Men det är bra att någon skjuter ut hakan. Kul var det också att det inte finnas några utgåvor med Pinter på svenska - alls! Jag ser horder av människor som springer mot bibliotekens magasin - stället där det verkligen finns dolda och glömda historier.

Imorgon mer musik i Växjö!

Musik i Växjö - del 1

2005-10-12T14:44:00.000-07:00

Jag kom precis hem från en konsert i Växjö. Undrar varför det blev så tätt med happenings i den här stan. Frida Hyvönen var utmärkt - fortfarande en kombination av ultra-slickt mode-mods och Sally-liknande dans-moves. Det kanske var elakt sagt, men musiken förlåter allt. Ett plus var också att hon dissade Tori Amos och höjde Antony i dagens Smålandsposten.

Det där andra bandet som också spelade bör ej nämnas. Fast de hade en rätt cool Kim Deal-lookalike på gitarr - och en seg "rockstar"...

The United States of America

2005-10-11T12:54:00.000-07:00

United States
Originally uploaded by Outjazz.

För alla er Broadcast-fans därute, här är ett måste... Jag vet att bandet själva gärna pratar om denna amerikanska sextiotalsprodukt som något av det bästa de hört.

Elektronisk och gitarrlös pop med fiol, ring-modulatorer, analogsynth och vansinniga effekter... och sång. Mycket vackert!

Film: Bad Timing (Nicolas Roeg, 1980)

2005-10-06T11:25:00.000-07:00

På senare tid har jag tittat väldigt mycket på film av Nicolas Roeg - en halvdoldis i den brittiska filmvärlden kanske, men med ett grundmurat kultrykte för hans tidigare filmer. Bland dem kan vi hitta Performance, Walkabout och Don´t look now bland annat. Bad timing är en av hans mer okända filmer, men den förtjänar helt klart en kväll...

Ett par, spelade av Art Garfunkel (?!) och Theresa Russell, möts i Wien och tycke uppstår. Kanske något för mycket - svek, skitsnack och svartsjuka kommer emellan och kärlekshistorien dras oundvikligt mot någon slags tragedi. So far, så mycket såpa. Det är förstås inte hela historien. Roeg har en känsla för att bygga upp spänning och mysterie - att kasta ut åskådaren i ovisshet. Vi ser på filmen som en deckare - kan vi lista ut hur allting faller på plats? Det finns naturligtvis en deckare i filmen också - en mycket ung Harvey Keitel - men inga sympatier uppstår med någon av filmens huvudpersoner. Det finns snarare en iskall kyla - ett betraktande utan förklaringar.

Folk med smak för Hollywood-action lär inte gilla det - här finns inga pekpinnar. Men då missar man poängen - jag gillar mysteriet och de snabba associerande klippen. Och så musiken - Tom Waits, The Who och Harry Partch i samma film... Ok, en sammanfattning. Det här är som om en engelsk David Lynch, med smak för dekadans och sextiotals-estetik, skulle göra en kärleksfilm på åttiotalet - men i slutändan gör en filosofisk deckare. Det är gott så!

Musik: Broadcast - Tender Buttons

2005-10-06T10:43:00.000-07:00

Mitt ibland all drone-rock, fri-folk, fri jazz och annan flytande musik som jag brukar lyssnar på, så är det stundtals skönt att upptäcka popen igen. Att inget behöver vara krångligt, svårt eller långt... ...och det här är en skiva med låtar som knappt sträcker sig över tre minuter. Det blev, på något sätt, mitt hemliga äss i rockärmen under tiden i Göteborg - skivan som klarade snålblåsten och regnet till och från mässan.

Det ska kanske erkännas att Broadcast kanske inte är var man och kvinnas definition på popmusik. Nu för tiden är de en duo (James & Trish, ett par från Birmingham) och de har ett par skivor i bagaget på Warp. För mig framstår de som urtypen för engelsk musik. Det är något i sången som påminner om ett väldigt gulligt (fast kanske rätt obehagligt) 50-tals England, fast framkastat i framtiden. Som om de spelar i en konstigt hål genom tid och rum - futuristiskt, men också ganska gammalmodigt. Synth, gitarr, vibrafon och en plastig trummaskin kan göra underverk, speciellt om de är på ett små-ettrigt humör. Det som är speciellt för den här skivan är att de inte längre verkar bry sig om att krångla till det. En del tidigare låtar har varit det där lilla för mycket - men här har de hamnat i rätt läge...

Mina boktroféer

2005-10-05T00:03:00.000-07:00

mina boktroféer
Originally uploaded by Outjazz.

Jag såg att någon annan gjort så här och tänkte att jag inte skulle vara sämre, så... ...här är vad jag kom över på bokmässan. Hoppas det syns vad det är för några, trots min kassa mobilkamera. Vad jag tycker om dem får ni höra senare...

Strage och Mårtensson

2005-10-02T11:15:00.000-07:00

Strage och Mårtensson
Originally uploaded by Outjazz.

Just hemkommen från bokmässan! Skönt att ta det lugnt ett slag. Jag kommer att skriva mer om vad som hände framåt veckan, men här är ett smakprov. Två kändisar (eller Fans, kanske?), Nils och Fredrik, möts ett kort ögonblick...

The fog

2005-09-26T11:23:00.000-07:00

alvestadimma
Originally uploaded by Outjazz.

Dimman sluter sig kring Alvesta. Att åka till jobbet på morgonen börjar mer och mer att likna en skräckis. Det här är vad jag såg genom rutan i morse... Jag börjar fatta varför det krockade tre bilar här utanför i lördags.

Då var jag istället i jkpg och lyssnade på "grindcore" med Massgrav - vet inte riktigt vad bandet tycker om den beskrivningen - men satte oss på plats, det gjorde de i alla fall. Det utlovades på affischen. Indy blev så trött så han nästan svimmade. Folk pogade eller krampade. Många glada tonåringar. Se mer på gruppens hemsida.
Nytt tillskott i nätfamiljen:

http://siamesefootprints.blogspot.com/ - Per beskriver sitt liv i Asien och bl.a. en rundresa i Kina. Res gratis!

Bokmässan nästa - jag utlovar en heltäckande genomgång av livet runt Korsvägen, Gbg... Förhoppningsvis med kändisar - vem vet?

Happy birthday to me!

2005-09-18T12:15:00.000-07:00

Ibland händer allt på en gång - mycket grejer på familjefronten...

Idag fyller jag år - tackar för alla trevliga gratulationer under dagen! Jag är oändligt tacksam.

Jag passar på att sända goda vibrationer till Amerika, där Martin och Ilona gifte sig nyligen. I Las Vegas, förstås. Jag kan inte hålla mig - vill se den utlovade DVD´n redan...

Uppladdningen inför Bok & Bibliotek är i full gång - jag kommer att vara med i en paneldebatt klockan 12 på torsdagen om cirka 2 veckor. Nervositeten börjar sakta komma igång - fullkomligt onödigt förstås, men också ofrånkomligt. Blir nog intressant. Jag kommer vara i gbg under hela veckoslutet...

Flera nya platser på webben som bör hittas - nätfamiljen växer också:

http://www.grokenbergers.com/ - Indy på noise-improv-humör!

http://vattenpuss.blogg.se/ - Anders C. bloggar också!

http://denfulaskogen.tk/ - Jocke G. bloggar också!

Väntar med spänning på: Skullflower - Orange Canyon Mind, Vibracathedral Orchestra - Smash! Smash! Smash!, Nicolas Roeg-filmerna Bad Timing och The Man Who Fell to Earth.

Förkyld inna Babylon

2005-09-07T13:00:00.000-07:00

Hmm - nu är jag framför datorn igen efter ett misslyckat försök att se på fotboll. Jag har inte tålamodet, tydligen. Och dessutom är jag förkyld. Istället lite musiktips - just nu dubstep.

Dubstep är storstadsmusik från U.K. Det låter i mina öron som en uppdatering av dub-musik, som vi känner, genom kall monotoni á la Basic Channel och framodlat ur two-step och grime. Det låter lite som om de unga grime-killarna (som favvo-producenten Skream eller Plasticman) har lånat storbrorsans Metalheadz-plattor, men utan att förlora drivet. Inget jätte-tempo här, snarare blir dansen ett långsamt lunk genom vårt moderna Babylon...

Några andra som tar sig an Babylonsjukan, fast på ett annat ännu lugnare sätt är Taj Mahal Travellers. De var ett gäng japaner som under det tidiga sjuttiotalet specialiserade sig på drone-musik med finess. Bland annat spelade de på ett happening på Moderna Museet i Stockholm, med Don Cherry bland annat, samtidigt som de liftade sig fram genom världen. Det här är ingen Terry Riley direkt, ingen snäll hippie-monotoni, även om det ibland är mycket vackert. Ibland låter det t.o.m. direkt ondskefullt - världen har både svart och vitt. Jag fick tag på deras enda studioalbum av rena förskräckelsen, nu måste jag bara se långfilmen som finns där ute någonstans.

Förresten är det ok att kommentera bloggen nu om man vill - inga inloggningskrav längre, men med skydd mot reklam - hoppas det funkar...

Devo

2005-09-07T12:54:00.000-07:00

Devo
Originally uploaded by Outjazz.

Äntligen visar inredningsaffärer lite respekt för en av världens bästa musikgrupper. Nu bör de bara släppa en bra skiva - det var väl 25 år sen sist...

Blip-bloppa vidare mot den eviga solnedgången...

2005-08-23T08:01:00.000-07:00

Sent igår gick meddelandet ut till världen - att Robert Moog avlidit vid 71 års ålder. Jag sänder mina kondoleanser via bloggen. Mångt och mycket har skrivits om Moogs populära analogsynth - en uppfinning som kraftigt berikade vår musiks ljudvärldar från det sena sextiotalet och framåt. Moog har haft cancer ett längre tag och höll ut länge - han t.o.m. bloggade för att ge sjukdomen ett ansikte. Sätt på en Stereolab-skiva eller varför inte Martin Dennys "Exotic Moog" och skänk honom en tanke...

Smolket i bägaren var dock den lite väl summariska dödsrunan jag först såg i svenska medier... Varför har de skrivit det där om Beatles? Och varför så vagt? Kan det vara "Tomorrow never knows" de menar?

Perfekta främlingar och diskotek

2005-08-10T13:53:00.000-07:00

Jag kunde tydligen slita mig från Mary J. Blige på tv:n. Kanske beror det på vad jag såg tidigare ikväll, men det kan ju också bero på att jag faktiskt tycker det låter bättre än det show-spektakel det är. För det är det, trots det fina lilla introt om hur lite hon bryr sig om pengarna. Anyhow.

Det jag såg tidigare ikväll var första delen i en engelsk BBC-serie, Perfect Strangers, från 2001. Skriven och utförd av Stephen Poliakoff, som tydligen har gjort en hel del berömda tv-serier. Claes-Olof har övertygat mig om mannens storhet, helt klart. Fantastiska skådespelare, ett lagom tempo och mängder av intriger. Det blir helt enkelt bara för mycket... Den här typen av engelskt drama kan inte göras någon annanstans i världen. Första avsnittet lovade så mycket att jag knappt vågar titta vidare - och det är bra betyg, det! Återkommer när jag sett klart...

Annars kastade jag mig över Peter Shapiros bok Turn the Beat Around - The Secret History of Disco (2005), som kom på posten idag. Shapiro har tidigare skrivit i The Wire (förstås) och specialiserat sig på främst svart musik i dess olika genrer. Den nya boken försöker skriva om "the music that taste forgot" och gör ett ganska bra skäl i början för att musiken inte sprungit fram ur glamouren - utan från misären. Ord, men inga visor - "But while disco may have sparkled with diamond brilliance, it stank of shit. Whatever its veneer of elegance and sophistication, disco was born, maggot-like, from the rotten remains of the Big Apple". Låter lovande i mina öron - frågan är vad som ska skrivas om dagens ytliga bling-bling. Det känns som om det finns fler likheter mellan samtiden och det tidiga sjuttio-talet.

Jag kommer förhoppningsvis skriva ett par inlägg med favoritskivor som håller på att glömmas bort - antagligen för att de ligger för nära i tiden. Men retro-grejen går allt snabbare, så det kanske inte är helt fel att börja i tid. Stay tuned.

Comus - First Utterance

2005-08-08T09:23:00.000-07:00

På sista tiden har jag lyssnat lite oroande mycket på musik från hippie-eran. Det har t.o.m. tydligen blivit en trend bland f.d. indie-kids (läs Devendra Banhart-hysterin). Dyker man djupare i den musiken, än trenden tillåter, så kanske man stöter på Comus. De är mest kända för First Utterance (1971) som är ett märkligt skott från den engelska hippie-romantiken.

Med låtar som "Diana" och "Drip drip" får man inga direkta associationer till mjuka gräsbevuxna ängar eller färder till yttre rymden. Snarare hamnar man mitt i medeltiden. Eller kanske rakt ner i handlingen på filmen The Wicker Man (1973). Inte vet jag vad som hände i Storbrittanien under det tidiga sjuttiotalet - jag är för ung för det - men nog är det märkligt att vurmen för det medeltida och det hedniska verkar varit "inne" just då. Jämförbart med mycket av det andra som herr Banhart har hypat (som Vashti Bunyan), så är det här definitivt mer mörkare. Tydligen har Comus name-droppats av band som Opeth (vilka vissa progg-metallare talar sig varma för) och Current 93 (gammal tonårshjälte...) Onekligen låter Comus lite grann som Current´s senare produktion - men man ska ju alltid gräva vidare efter originalet. Och Comus var / är definitivt egna.

Hela världens minne och lyckönskningar

2005-08-01T14:05:00.000-07:00

Som bibliotekarie blir man stolt när man får se en film där ens yrke porträtteras som något fasligt spännande. Det är väl inte riktigt den gängse bilden. Men nu har jag trots allt sett Toute la mémoire du monde (1956) av nya vågen regissören Alain Resnais (som också har gjort en annan av mina favoriter, Hiroshima Mon Amour).

I filmen skildras människans hårda kamp för att slippa drukna i information (redan då) och hur detta har lett oss till att bygga ett nav av hög teknologi, nämligen Bibliotheque Nationale i Paris. Biblioteket skildras både som ett ätande monstrum och som en militär fästning. Mest känslosam är kanske skildringen av pliktexemplarets hårda fängelsestraff i magasinet... Ja, som ni förstår är detta en film som bara måste upplevas. I alla fall om man ska kalla sig bibliotekarie!

Jag vill naturligtvis också passa på att lyckönska Johan, Karin och Elis !!!

Små människor stora maskiner

2005-07-21T14:51:00.000-07:00

http://bigsynth.com/

Nuff said, som det heter...

Now playing etc.

2005-06-18T05:40:00.000-07:00

Inget jätteviktigt att säga, men en liten översikt över det som gäller för mig just nu:

Audionom - Retrospektiv (Sveriges enda krautrock-band med punkattityd. De var fruktansvärt omtalade när det begav sig runt sekelskiftet - såg dem bara en gång, men kommer ihåg bandets maniska attityd. Det blixtrade om dem.)

Six Organs of Admittance - Compathia (Jag har lyssnat mycket på detta fri-folksprojekt från USA nu ett tag. Perfekt avvägning mellan "folkmusik" och ambienta inslag. Aldrig har akustisk gitarr och sitar låtit så bra ihop.)

Devo - The Complete Truth about De-Evolution (Gamla hjältar. De var post-punk innan vi föddes. Denna DVD samlar upp deras vansinnigt bra videos från det förgångna. Det sätter en helt ny standard mot det vi ser i dumburken nu för tiden.)

Nu måste jag snart bestämma mig vilka filmer jag ska ta med till kvällens aktiviteter. Jag känner nog lite grann att jag får stå för det "skumma" urvalet. Det gör jag så gärna. Repo Man är bestämd, men sen då? Jodorowsky ?! Argento ?!!

Senare: Förresten så snackas det mycket om The Magic Markers nu för tiden. Jag har inte hört deras oljudsvägg än, men det kommer jag snart att göra. Kolla in hemsidan för lite äkta Confusion is Sex-HC :

http://www.magikmarkers.com/

Hörs!

Batik och humor

2005-06-08T13:41:00.000-07:00

Hmmm. Så har man äntligen kommit över det senaste numret av The Wire. Denna gång försöker de introducera begreppet "humor" hos den avantgardistiska läsekretsen. Värt ett försök, tycker jag, men undrar om det träffar målet. I min erfarenhet är det alldeles för många träbockar på konserter för annorlunda musik och ett tema-nummer lär inte ändra mycket.

Berättelsen om när någon ur Laibach bad Cabaret Voltaire att sluta skratta på en bar i ett konstgalleri är fortfarande rolig. Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick med en orange t-shirt på en industrikväll i Jönköping - gissa om alla visste vem jag var - klassens clown, eller?

Annars läste jag lite i Sonic också. Jag kan inte riktigt bestämma mig om Devendra Banhart - är han också en främmande fågel i det svenska indie-landet. Jag har hört av någon att han spelar hela tiden i Göteborg, men det känns lite som mytbildning. Kul att de hade uppfunnit någon ny sorts kategori för att ringa in "fri-folken" eller vad vi nu ska kalla det... Synd att de var tvungna att dra in David Crosby i det hela! Det känns som om de borde intervjua Träd, Gräs och Stenar istället. Eller Mats Gustavsson från Broken Face, kanske...

För mer ohypad "fri-folk", finns det sidor som dessa:

http://www.arthurmag.com/news/

http://thebrokenface.blogspot.com/

Accelerator kommer väl bli testförsöket på den svenska fri-folkspubliken. Häcklingar, viskningar eller rop? Vi får väl se - bilden på Joanna Newsom i The Wire får mig att gå dit, även om jag får värsta rollspelsrysningarna...

1968, 1976, 1988, 1991... vad härnäst?

2005-06-07T13:25:00.000-07:00

Intressant diskusion om huruvida möjligheten till nya musikaliska "revolutioner" är möjliga (eller inte?) finns på:

http://www.dissensus.com/showthread.php?t=1550

Har ungdomen blivit så blasé av all musik som finns tillgänglig "där ute", att de inte längre kan känna riktig entusiasm för något nytt?! Låter som gamla rockjournalister som saknar sin egen revolution... men ändå intressant att fundera på. Hur kommer nästa grunge- eller technovåg egentligen se ut? På vilket sätt spelar nätet en roll här?

Tja, jag har ju ingen lösning på frågan direkt, men om man får spekulera så undrar jag om inte dagens ungdom är mer PoMo om musik, än jag någonsin är. Om jag kollar på kidsen i skolan, så blandar de stilar hej vilt och tittar undrande på mig när jag frågor om de inte lyssnar på något alldeles nytt. Det är liksom inte ens en riktigt giltig fråga. Trots det är det lätt att känna igen sig i de olika subkulturella dragen som man själv växte upp med (hårdrockaren, trackslyssnaren o.s.v.). Handlar det mer om personlighetsdrag (amatörpsykologen talar här) och inte så mycket om "subkultur" längre?!

Många frågor - inga svar finns. Men visst, nya "stilar" med tillhörande musik kommer säkert dyka upp i framtiden... Historiskt faktum - historien dör inte, tiden fortsätter. Frågan är bara hur det kommer att se ut.

Korsbefruktningar

2005-06-06T12:27:00.000-07:00

Ok, dags för ett djupt andetag och börja sista veckan med elever i skolan. Brännboll, middagar och spex står på programmet. Sedan lugnet och dags för storstädning. Kanske också dags att planera sommaren på allvar. Det verkar bli rätt intensivt ändå - jag som trodde det skulle bli lugnt. Jag ser fram emot att se Sonic Youth igen - mycket förändras men SY står kvar. Hoppas att de har något nytt i bagaget och inte bara spelar Sonic Nurse rakt igenom... Minns spelningen i Hultsfred som lite konstig, då de bara körde nytt material. Nu har de ju rätt mycket att ta av, så en djupdykning i A thousand leaves vore inte helt fel, om ni frågar mig.

Hörde också ryktas om att Teenage Fanclub kommer och det skadar inte heller...

Nu har jag kommit till synthpop-delen i postpunksboken och det är dags att omvärdera musikstilen. Plötsligt framstår The Human League som ett mycket märkligt, men häpnadsväckande bra band. "Dare could have been made only by a group who knew about Roxy, Iggy and Kraftwerk, but their music was inviting and accessible enough to win over the great unhip masses - mums and dads, teenage girls, children, grannies". Knepet är alltså att hitta den perfekta blandning mellan Autechre och Amy Diamond (eller vad hon nu heter?!)

Computer world

2005-06-03T11:58:00.000-07:00

Äntligen!

Min nya dator har äntligen dykt upp. Jag börjar känna mig som en modern människa. Men jag har levt utan dator ett tag, så det har varit dåligt med bloggande. Tänk om man skulle kunna börja använda sig av bloggen som den "utombordshjärna" Stattin menar att det är... Vi får väl se!

Har fattit vilket enormt arbete det blir att lägga in min musik på iTunes. Vilket mission impossible... Tja, det är då man måste börja göra urval - sånt kan förstöra många meningslösa nätter...

Dansu dansu dansu

2005-05-17T11:00:00.000-07:00

Nej, mitt keyboard har inte fått fnatt. Rubriken är rättstavad - fast på japanska. Det är en bok från way back (1988) av min favorit-författare för tillfället - Haruki Murakami. Boken heter "Dance dance dance" för oss som bara förstår engelska och är, naturligtvis, svår att trycka ner i någon jobbig genre.

Men, men, om jag måste försöka så skulle jag säga att fans av David Lynch och Donnie Darko har nåt att hämta här. Faktum är att han i början av boken slänger in en passage som påminner rätt mycket om den s.k. "nya" japanska skräckfilmen också...

Kafka och surrealism funkar nog också, fast rotad i en rätt kul hårdkokt stil. Jag har bestämt mig för att läsa hala killens produktion förstås. Ett tips, om man inte pallar engelskan, så kommer en svensk översättning av "Underground" - en reportagebok om gasattacken i Tokyos tunnelbana för ett par år sen. Man får dock vänta till oktober verkar det som...

Vill man kolla upp honom finns det en helt ok hemsida här:

www.exorcising-ghosts.co.uk

Blev man sugen på lite post-punk efter förra posten (no pun!), så kan man alltid ladda ner Reynolds diskografi. Den var tydligen för lång för boken. Den finns på förlagets hemsida här:

http://www.faber.co.uk/xview_book.cgi?book_id=19455&genre=9&subgenre=0

Sen måste jag också prata lite Stereolab. Jag är ett bekännande Sterolab-fan, trots deras ohipphet och fördjupningar i exotism och easy-listening. De har grävt i sina gamla arkiv och gjort en väldigt prisvärd samling med tre skivor + en dvd. Jag köpte min för 200:- och det går säkert att hitta billigare... Boxen heter "Oscillons from the Anti-Sun" och gruppens hemsida hittas här:

www.stereolab.co.uk

Innehåller ett flamsigt forum där det skrivs mycket, men som nästan innehåller lika mycket strunt som bra. (Påminner om SY-forumet...) Nu är det bara att vänta på nya skivan!

Aldrig för sent!

2005-05-04T14:47:00.000-07:00

Wow, det funkar! Äntligen kan jag göra ett nytt inlägg på bloggen. Det hela har legat nere ett längre tag, då min uråldriga dator fick för sig att inte fungera ett tag. Tur att det bara är två veckor tills den nya ska komma. Då jävlar tar jag igen allt...

Jag väntar som på julafton. Simon Reynolds nya bok "Rip it up and start again" verkar vara kul och tjock. Som den journalist han är, så har han upptäckt att det behövdes en fet bok om post-punken. Frågan är bara om man kan förklara vad begreppet står för. När jag spånade med Johan för ett tag sen, så var det klart att vi hade lite skilda uppfattningar. Men det är väl det som är kul. Boken innehåller både referenser till ABC och Throbbing Gristle. Vill man spana in den finns den här:

http://www.faber.co.uk/xview_book.cgi?book_id=19455&genre=9&subgenre=0

Jag väntar också på den här:

http://www.sanctuaryrecords.co.uk/fall/

Jag är antagligen helt vansinnig, men man håller väl post-punkfanan högt... Jag lär aldrig vilja köpa en skiva med Mark E. Smith igen. Jag ljuger förstås.

Måste säga att jag är peppad på den nya skivan med Electrelane också, trots ganska kass konsert på Roskilde. Det kanske berodde på gyttja och dansk misogynism, men det jag hört låter vackert och rätt mycket Stereolab. Och höst - det kanske är dags att skippa sommarn. Nu ljuger jag igen.

Sol, lera och kärlekens fångar

2005-04-14T08:28:00.000-07:00

Här sitter man nu i vårrusket (för det är väl inte höst??) och försöker komma ihåg sommaren med hjälp av Yo la tengos fantastiska Summer Sun (2003). Jo visst, det var ju när jag kröp omkring i ett halvmeter djupt lerbad. Ni som minns hur sjuk jag var efter det kommer nog också ihåg att jag dyrt och heligt lovade att inte återvända. Sen gick jag av misstag in på festivalens hemsida -

www.roskilde-festival.dk

- och blev impad av vilka band de drar dit. Nu börjar jag vilja åka ändå... Fast med bil denna gång. En kombination av Autechre, Brian Wilson, Konono No. 1, Merzbow, The Go! Team, Devendra Banhart, Joanna Newsom, Khonnor, Kano, Sonic Youth, Femi Kuti, Perceptionists, Roots Manuva m.fl. är egentligen för mycket att smälta...

På festivalen uppträder också tidigare nämnda drone-mästarna Sunn O))). Jag hittade en annan blog som skriver om de blandade känslor man kan få av att utsättas för deras vibrationer.

http://worldsofpossibility.blogspot.com/2005/03/sunn-o-dilemma.html

Bland guldkornen är faktumet att bandet önskar en matta att ligga på ibland i deras rider...

Tidigare nämnda Yo la tengo har släppt en greatest hits, kallad Prisoners of Love, som gör ett bra arbete att sammanfatta en indie-grundsten i amerikansk musik. Den fick mig att plocka fram de gamla plattorna igen...

Until Death Comes av Frida Hyvönen är en av de mest spelade svenska skivorna jag äger, för tillfället, och för er som bor i storstäder så åker hon ut på turné med Cat Power i slutet av månaden. Väl värt ett besök, men Cat´s live-främträdanden är legendariskt usla... Backa upp Frida istället!

Andra saker jag borde skriva om, men som jag väntar med, är Monade, The Books, Six Organs of Admittance och Vashti Bunyan. Antagligen finns internet imorgon också.

Sol ute och sol inne

2005-04-04T12:23:00.000-07:00

Solen skiner. Än så länge är vädret varmt, men eftersom det här är Sverige så skulle jag inte tro att det varar för länge. Jag valde i alla fall att spendera helgen i Skåne, vilket var mycket trevligt. Fixade och grejade så mycket att jag antagligen for fram som en furie och gjorde alla nervösa - men så blir det lätt när man ska vara överallt på en gång.

Skit samma, här pladdrar jag på. Tack för att all gästvänlighet... Jag hade ingen aning att jag kände SÅ mycket Malmö-bor, men så är det visst. S.´s 30-årsfest var verkligen proppfylld av människor och mat - jösses. Synd bara att vi missade chit-chatbandet ; (
Hoppas det kommer fler gånger!

Sunn O))) var Spinal Tap i kvadrat, men man kom undan med blotta förskräckelsen och ett evigt vackert e-ackord, antar jag. Gillade Herr Nilsens lap-topia, trots genren och allvaret, konstigt nog. Annars vann nog Frida Hyvönen ett par hjärtan under helgen, totalt sett...

Veckans andra ljud-doser (alla helt fantastiska i sina egna universum):

Hood - Outside closer
Cat Power - Speaking for trees
Monade - A few steps more
Avarus - Horuksen Keskimmaisen Silman Mysteerikoulu

Pratade med H. om att det börjar bli svårt att bry sig om musik med samma iver som innan. Men, jag kan inte tro att jag hört allt än - grottmänniskorna bankade på sina instrument, även om det var en smula enformigt. Jag fortsätter fingra på iPoden, trots allt.

I mitt påskägg...

2005-03-23T11:43:00.000-08:00

...har jag:

Damon & Naomi - The Earth is Blue
Ariel Pink´s Haunted Graffiti 2 - The Doldrums
Konono no 1 - Congotronics
Scritti Politti - Early
Sage Francis - A Healthy Distrust
The Fiery Furnaces - EP
Arthur Russell - World of Echo

Med det klarar jag nog påsken. Jag väntar också med spänning på Laetitia Sadier´s Monade-projekt. Om man får tro vad man läser, så ska det vara en monotonare variant av Stereolab-temat.

Jag läser fortfarande Céline. Jag blir aldrig av med gubbfan. Och idag glömde jag honom på jobbet - så där sitter han och surar vidare. Det betyder att jag spenderar kvällen med Paul Morley igen - han och hans fanatiska listmani. Dessutom är det Studio Pop igen, så då blir det väl lista på tv dessutom. Hoppas de har bytt ut, typ, hela panelen...

Stockholm var trevligt - är där för sällan. Påsk är jönnetid - hem till mässan. Vi ses där, ni som är där... Sen väntar Skåne - då har det antagligen blivit sommar, elller hur?

Kattdans - den nya flugan

2005-03-07T12:41:00.000-08:00

Jaha, idag skulle tydligen bli en migrändag. Medan jag sakta blev bättre, så kom jag på hur bra videon jag såg i morse egentligen var. Videon jag menar är Björks nya, "Triumph of a heart", och även om den låten inte är något större mästerverk, så var videon tillräckligt bra för att jag skulle titta ett tag.

Björk har ett förhållande med en katt i Islands obygder. Ibland måste hon lämna honom (antar jag?) för att ta en kväll på stan och det slutar illa... även om de verkar ha roligt för stunden. Men katten förlåter henne till slut ändå. Låter kanske simpelt, men jag kanske bara är på simpelt humör. Eller kanske små barnsligheter är botemedlet mot mina cynismer och svartsyn... Hoppas den går fler än en gång!

Paraplyer, guld och planer

2005-03-02T12:08:00.000-08:00

Onsdag kväll. Jag har precis sett klart "Paraplyerna från Cherbourg" av Jacques Demy och det är fortfarande en av mina favoritfilmer från 60-talet. Det kanske är lite sentimentalt ibland, men jag gillar hur musikalstilen bryter av mot den fullkomliga realismen i berättelsen. Som kriget i Algeriet och det slutliga avskedet på en bensinmack - kanske inte vanligt i en romantisk film...

Jag har blivit tipsad av Claes (welfarestate.blogspot.com) om att El Dorado, ett legendariskt fri-formsradioprojekt med Kjell Aling, har satt igång igen. Det efter en bortavaro på ett par år... En snabb koll på låtlistan säger att det är bra grejer han spelar till sina små monologer. Det går att kolla och lyssna på:

http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/index.asp?programID=2196

Jag måste också rekommendera den "nya" tidningen Plan B, en fortsättning av semi-fanzinet Careless Talk Costs Lives. Den skrevs av englands andra indiefarfar, Everett True, och var med en liten sväng på This Is Our Music för ett tag sen. Nu verkar han fått mer hjälp och det nya numret innehåller vitt skilda band som deerhoof, Bright Eyes, Comets On Fire och Roots Manuva. En bra blandning, säger jag. Webbplatsen ligger på:

www.planbmag.com

Ok. Ikväll blir det Musikbyrån på TV och snart stundande sömn... ...kanske lite "skrivspel" innan dess! Tack för tipsen!

Plast, bitterhet, rapmusik och MTV Mash

2005-02-23T12:29:00.000-08:00

Lugna dagar på jobbet den här veckan. Skönt utan kidsen ibland. Mycket plastande av rea-böcker. Helt klart meditativt...

Läser Céline för första gången i mitt liv och fattar var Bukowski´s cyniska (och roliga) bitterhet kommer ifrån. Han slår nog till och med B. i litterär "slumming". Sen har visst Hunter S. Thompson tagit självmord. Måste påminna mig om att läsa honom - har tänkt det liksom ett tusentals gånger, men det har aldrig blivit av på allvar.

Shit, läste precis en rolig sak på en blog. Rapmusik är farligt!

Rappare slog 22-åring

MALMÖ. En 22-årig man har polisanmält att han bilvit misshandlad av fyra rappare. Han uppger att han mött de pratsjungande männen på Södra Förstadsgatan i måndags kväll, de omringade honom och började rappa. När uppträdandet var slut frågade de honom om han trodde på Gud.
Efter frågan fick han ett knytnävsslag i ansiktet och sedan sprang männen, som var i 20-årsåldern.

Ur Sydsvenskan (ej på nätet)

(taget från www.marx.se)

Har du någonsin känt att musiken du lyssnar återupprepas och återkommer så många gånger att man knappt inte vet vem som gjorde grejen längre. Det är inte så konstigt, menar Paul Morley, ett gammalt journalist-ess på NME när de var bra. Hans tes är att vårt postmoderna sätt att lyssna på popmusik har splittrat upp låtarna i små atomer av ljud som kan kombineras på hur många sätt som helst. Och det är ju inget nytt. Allt från moderna kompisatörer till DJ´s gör ju det...

Vill man få sig en bra mix och fundera lite över det hela, så kan man ladda ner en timmes mix som DJ Food har gjort tillsammans med Morley härifrån:

http://www.ubu.com/sound/dj_food.html

Innehåller många rätt roliga mixar - Busta Rhymes och hambo eller Whitney Houston och Kraftwerk... Mycket nöje!

Bild & Ljud

2005-02-16T12:23:00.000-08:00

Var lite rädd ett tag att mina två favorittidningar, The Wire och Sight & Sound, inte skulle ha fortsatt distro i Sverige, men så var det ju inte alls. Vilken mardröm...

I alla fall, "Ett hål i mitt hjärta" har analyserats och jag tycker mina tidigare inlägg bekräftas:

"The more taboo moments in Moodysson´s picture suggest that it is just 'Pink Flamingos' with a liberal conscience. The truth is worse than that. It´s 'Pink Flamingos' with a message, excessive character motivation, delusions of grandeur and a phoney poker face."

Hej, vad hände med hyr-DVD´n förresten? En storsäljare, säkert?!

Jag har äntligen köpt Paul Morrisseys "skräckisar", "Flesh for Frankenstein" och "Blood for Dracula". Det är två allvarliga dramer om kärnfamiljen och livet-på-dekis. Det goda i filmerna är hur regissören smyger in en massa annat i en formstöpt genre. Kanske nåt för dagens independentfilmare att ta efter?

Filmtajm

2005-02-10T10:28:00.000-08:00

Yo, här följer en liten genomgång av filmerna från Göteborg:

My name is Albert Ayler

Svensk proddad dokumentär om Albert Ayler, John Coltranes tänkte efterträdare på jazzhimlen. Människan hade en snabb karriär som slutade i ett tragiskt dödsfall. Han fiskades upp ur East River, NY, bara 35 år. Filmen tog fasta på den familjetragedi som Aylers karriär blev - en brorsa vars allt mer bräckliga psyke slutade i en katastrof och svårigheterna att bli stjärna precis när jazzmusikens vara började krisa. Definitivt intressant. Kommer att gå på SVT inom det kommande året...

Duck Season

Ett mexikanskt Jim Jarmusch-fan skildrar två pojkars äventyr i en lägenhet under ett strömavbrott. Det här var nog filmen vi var mest oense om. Allt ifrån klon till småtrevlig blev omdömena. Jag tycker nog att det lutar åt småtrevlig. Om man gillar Jarmusch.

Touch the Sound

En fascinerande dokumentär om en döv trummis - spelandes trots många odds mot henne. Vi fick följa med henne i många olika miljöer - stämningsfylld improvmusik, otroligt filmad - dessutom visad i paradbiografen Draken. Vilket borgade för ett otroligt ljud. Aldrig har jag hört en så lyssnande biosalong. Nåt jag knappt skulle sett på TV, men fantastisk på duk.

Hamburg Cell

Filmen om individerna bakom 9/11. Den satte definitivt myror i huvudet som stanade kvar på tåget hem. Filmen skildrades ganska rakt på, nästan som en Beckfilm på TV med många amatörskådespelare, i mitt tycke. Huvudpersonen var stel och ointressant, men säkert den mest intressanta av karaktärerna - en kille som vacklar mellan modern sekulariserad tro och total terrorism. Jag önskade att han hade blivit mer förklarad på nåt sätt. Historien var trots allt intressant, otroligt att man glömt så mycket av det hela ändå. Strax över medel - se på video.

Nästa film på bio blir tydligen Meet the Fokkers. Mer om den senare, kanske...

2005-02-07T13:54:00.000-08:00

Hej på er. Nu måste jag bara skriva lite igen. Kidsen under mig har röjarpartaj så det kanske blir en lång natt igen här i A-stan. Trodde först att det var ett litet barn som fyllde år, men så låter det inte längre...

Rakt ner från Gbg med film på agendan. (Tack Håkan och Paula) Fyra filmer och på det hela lyckat, även om åsikterna var många. Inga besvikelser i alla fall. My name is Albert Ayler, Duck Season, Touch the Sound och Hamburg Cell. Temat kunde vara musik, kanske.

Annars har jag upptäckt en guldgruva om man vill läsa gammal litteratur i e-boksform:

www.gutenberg.org

Copyrightslöst och med litet letande kan man hitta en massa guldkorn... Men dom har hållt på ett tag, så ni kanske har hört om dem... ; )

Just nu lyssnar jag på Fiery Furnaces samlade singlar och upptäckte att de hade en liten nationalsång för mig. En låt som både lyckades namedroppa Fabric i Shoreditch (där jag såg Aphex utan mask) och Duffer of St. George. Inte för inte att jag hette Uffe ett tag.

Svensk fluxus

2005-01-18T13:18:00.000-08:00

Hej,

de senaste dagarna har jag läst lite extra av Bengt af Klintberg, ja, ni vet, han med Råttan i pizzan-boken. Vad ni kanske inte visste var att han var en del av avantgardet under 1960-talet - happenings, teater och poesi. Och mycket av det jag läst från den tiden är rätt bra.

Kulturinstitutionen www.ubu.com har lagt upp en av af Klintbergs skrifter som .pdf på den här platsen:

http://www.ubu.com/historical/gb/klintberg_cursive.pdf

Ladda och läs !!!
Tyvärr på engelska, men testa ditt bibliotek. Jag hittade "Stockholmsspelet" från 1966 på ett magasin idag. Prosabiten "Love" är det bästa jag läst på ett rätt bra tag...

Per and Taks swedish wedding!

2004-12-29T01:46:00.000-08:00

Per and TakÂ´s swedish wedding
Originally uploaded by Outjazz.

Testar fotoblogg för första gången...

Här är en suddig bild på Per och Tak och tårtan...

2004 - början till listan...

2004-12-12T13:52:00.000-08:00

Hej igen,

näpp, det blev ingen gigantisk resumé över resan. Det blev för jobbigt helt enkelt. Var snäll och fråga ut mig istället personligen - det blir mer enklare och levande så... Har ännu inte kunnat berätta allt för nån - knappt mig själv ens.

I alla fall, tänkte titta lite i backspegeln och göra listor. Dagens försök behandlar ämnet musik eller rättare sakt musik i någon form. Listan är inte i någon ordning eller så utan helt blandad - säkert måste jag slänga in en del tillägg. Året är inte slut än, eller hur?

Som sagt:

* Joanna Newsom - The Milk-eyed Mender
* deerhoof - Milk Man
* Dizzy Rascal - Showtime
* The Fiery Furnaces - Blueberry Boat
* Mustafa et Monique - The Houdini Aubergine EP
* Sonic Youth - Sonic Nurse
* Cocorosie - La maison de mon réve
* Brian Eno - Another green world (reissue...)
* Tom Waits - Real Gone
* Brian Wilson - presents Smile
* Arthur Russell - The world of Arthur Russell
* Devendra Banhart - Rejoicing The Hands
* Stereolab - Margerine Eclipse
* Albert Ayler - Holy Ghost

Gamla skivor jag hittat och alla bör höra:

* Anette Peacock - I´m the one
* Incredible String Band - The hangmans beautiful daughter
* Chris MacGregor´s Brotherhood of Breath
* Caravan - thailändsk progg!

Pop- och dansmusik jag skakat till under året:

* LCD Soundysystem - Yeah (Crass Version)
* M.I.A. - Galanga
* Kelis - Milkshake
* Annie - Chewing Gum
* Franz Ferdinand - Take Me Out
* Jay-Z – 99 Problems

Nätmusik (legalt och gratis):

* Wolf Eyes - Live in Chicago 2003
* The Finnish Underground - Wire exposé

Musik jag borde lyssnat mer på:

* Mattias Alkberg BD
* Stina Nordenstam-skivan
* Corrupted
* Soundtrack of our lives
* Squarepusher
* TV on the Radio

Årets DVD-inköp:

* WarpVision - The Videos 1989 - 2004
* Don´t look now (Nicolas Roeg, 1973)
* El Topo (Alejandro Jodorowsky, 1971)
* Videodrome (David Cronenberg, 1983)

Årets besvikelser:

* Det amerikanska valet (väntat, men ändå...)
* Lägenhetsaffärer
* Att det fortfarande är coolt att vara dum
* Flodvågen

Årets höjdare:

* Thailand resan!
* Alla som gör nåt själva i vänkretsen. Vad det nu än är...

Ok. Listan är inte längre under bearbetning. Klart som korvspad! This is it!

Mitt första besök i Khrung Thep

2004-11-30T13:07:00.000-08:00

Hej igen,

och ledsen för uppehållet i bloggandet. Jag har inte hunnit samla tankarna efter resan förrän nu. Väldigt mycket att smälta, så det kanske inte är konstigt. I alla fall, det är nog bra att suga på karamellen lite så här i efterhand...

Jag vill naturligtvis passa på att tacka de som delade min tid därborta - och kanske framförallt brudparet - utan er hade inte resan blivit av... Per & Sakul - what a fantastic wedding! It will take a while before I go to another party like that... All my best wishes and greetings - see you soon in Sweden! Naturligtvis går hälsningarna även till er andra också... hoppas ni haft trevligt på resten av er semester !!!

Nåväl, jag kan inte ta och skriva ner allt på en gång - det skulle bli för mycket - men jag kan försöka med de första dagarna. Påminn mig gärna om jag glömt något!

Det första som jag minns från avresan på onsdagkvällen är att snön singlar ner över flygplatsen. Precis när vi checkade in så kom snön till Sverige. Det hela kändes skönt på något vis, tills vi blev försenade och Landvetter stängde i 15 minuter. Tur nog kom vi iväg efter det, men alla hade inte sån tur... Flygresan gick lugnt till Helsinki och vi kom ombord till det andra planet (destination bangkok) strax innan tolv på natten. När planet hade lyft serverades snabbt mat och film (I, robot) och sedan skulle vi sova. Det här går aldrig tänkte jag och sov sedan sex timmar rätt smärtfritt. När jag vaknade hade vi redan passerat Indien.

Mer senare...

Greetings from Bangkok!

2004-11-23T03:25:00.000-08:00

Sawasdee to you!

I am writing this in english as this is an international keyboard, anyway...

Having a wonderful time, lots of stories to bring to you. I hear its snowing in old Scandinavia so I am a bit worried that Ill get a cold coming home. It is hot as hell here... Everyone is nice and has fun, Per had a wonderful wedding. I hope to publish the photos here soon. Lots of contrast here, Bangkok is a giant shopping mall with ancient traditions where prayer, food and beautiful people mix. I guess this is city is a giant mix of all things good about Asia and I definitely must go back here...

Signing off for now,

see you soon...

Nu lämnar jag landet...

2004-11-17T02:09:00.000-08:00

Hej alla !

Jag påbörjar min resa om tre timmar, så nu är det dags!
Hoppas intensivt på att jag lyckas skriva nåt här på bloggen under resans gång,
men kan inte lova nåt. I alla fall, ha det bra i det gråkalla Sverige..

Krung Thep nästa!

Önskad gångväg

2004-11-03T13:22:00.000-08:00

Det är väl typiskt att, i tider av besparingar, få stå ut med att sukta efter åtråvärda skivor. Tydligen hade jag missat att ännu en trevlig Pavement återutgivning är på gång. Det är dags för Crooked Rain Crooked Rain nu. Med alla extralåtar osv. Typiskt! Undrar om någon säljer den på skivmässan i Jönne kommande helg... Det är ju inget snack - den måste man ju ha!

Det är med lite sorg jag läser det senaste upplägget på Dialog CET´s hemsida. Är det sant? Är projektet lagt på is? Är alla så missnöjda och melankoliska som det verkar?! Hoppas fortfarande på att de kommer spela på min 40års-fest...

Måste ännu en gång skriva upp den franska slasher-filmen Haute Tension (eller Switchblade Romance som den heter på svenska) som måste vara något av det bästa i den gamla genren jag sett på ett tag. Helt obeskrivlig plot, men vilka bilder och vilket ljud. Och fullkomligt spännande och ödesmättat. Som en skrämmande film ska vara ; ) ! Strandvaskaren kan gå och gömma sig...

Det amerikanska valet - där är det verkligt skrämmande. Edith Frost skrev nyss på sin blogg att hälften av USA´s befolkning måste gå på crack. Lukas Moodysson tycker att det är bra att Bush blev omvald för då går allt åt helvete snabbare. Jag skakar bara lätt på huvudet och önskar att allt vore... bättre.

En lista över ljus i mörkret...

2004-11-02T13:55:00.000-08:00

Här kommer en liten lista med saker som gör allt lättare i Alvesta för tillfället:

(helt utan ordning)

DVDs: Haute Tension (a/k/a Switchblade Romance), WarpVision - The Videos 1989 - 2004, Lost in Translation

Musik: Cat & Dog Dialogue/Red Pony Clock, The Fiery Furnaces, Can, Eno - "Another Green World", Tom Waits, Ed Harcourt, deerhoof, Wolf Eyes, Jandek, Tom Carter, Edith Frost, Miles Davis.

Böcker: Iain Sinclair - "Downriver", Bangkok City Guide (Lonely Planet), Alan Jones - "Profondo Argento - The Man, The Myths & The Magic", Christian Catomeris - "Det ohyggliga arvet - Sverige och främlingen genom tiderna"

En veritabel bergskedja

2004-10-18T11:42:00.000-07:00

Jag antar att det börjar bli rätt vanligt med mediaöverflöd nu för tiden, men den senaste veckan har jag börjat fatta vad det innebär. De riktiga drukningskänslorna kommer när man köper nya böcker, filmer och musik, utan att ha en chans att ens konsumera det man vill. Min lägenhet har på de senaste dagarna förvandlats till en veritabel bergskedja av högar med böcker, filmer och skivor. Inte helt bra... Vilken är er favorita platsbesparande manick? Jag kan kanske köpa ngt sådant i Bangkok nu snart då...

Har köpt en liten minimick för att kunna spela in Bangkok, istället för att bara ta en massa onödiga turistkort. Jo, det blir väl sånt också, men ljuden verkar onekligt coola - den mest ljudligaste staden tillsammans med Mexico City. Tur jag kommer bo på ett skapligt hotell...

Har ett par dar velat säga något om Stina Nordenstam-skivan, men har inte riktigt bestämt mig. Såg till min förvåning något som liknande en video i ena ögonvrån på MTV? Från helt underexponerad till radikalt överexponerad - vad som helst kan hända... Kändis-robinson?? Nä, skämt åsido, undrar fortfarande en del över de tvära kasten i Sonic-intervjun och huruvida det hela handlade om hur förvånad Fredrik Strage var av att hon fanns på riktigt?!

Imorgon åker jag till Mattias i Stockholm, då jag ska gå en facklig kurs på onsdag. Lär komma tillbaka i gränslandet mellan Corrupted och Kool Keith...

Iain Sinclair - en flashback från bokmässan...

2004-10-12T13:40:00.000-07:00

En av mina vänner där ute undrade om jag hade tagit något med mig från den där årliga bokfestivalen. En av de saker som inte rörde jobbet var en kort miniföreläsning av Iain Sinclair. Han är en brittisk författare som konstant sysslat med sitt förhållande till hans hemstad, London. Kanske beror det på att han har anor från Skottland, vem vet?

Hur som helst, det han är berömd för är sina planlösa vandringar i de okända delarna av London. Han kallar sig psykogeograf och går dit intuitionen leder honom. Om man ska jämföra med något svenskt ligger väl Carl Johan De Geer´s upptåg eller något liknande. Fiktion och fakta blandas. Det handlar om att hitta en mening i sin vardag på de ställen man minst anar det - att gå vilse på väg till jobbet.

Jag har inte läst så mycket än, men rekommenderar helt romanen "Downriver" som beskriver Themsens inverkan på staden, samtidigt som någon esoterisk spök- eller deckargåta utspelar sig. Ligger Thatcher i hemlighet bakom allt? Vem är tokig - den paranoide eller alla andra?!

Från föreläsningen minns jag att hans nya bok skulle handla om en resa från Londons utkanter, från Epping Forest (tror jag), mot stadens centrum till fots, utan mat och vatten. Denna resa på tre dagar gjorde han för att hedra någon poet jag glömt namnet på - han ville se om det var någon skillnad mellan nu och då... Vi får avvakta resultatet! Sammanfattningsvis, gillar man J.G. Ballard, Michael Moorcock och liknande surrealistisk / fabulerande litteratur kan jag bara rekommendera hans skrifter!

En kritisk (och politisk) genomgång av författaren finns på Ben Watsons sida (Out to lunch?!) som jag nämnt tidigare. Gå till:

http://www.militantesthetix.co.uk/critlit/SINCLAIR.htm

Skriver lite mer om böckerna när de är färdiglästa...

Äntligen!

2004-10-07T10:56:00.000-07:00

Vi har fått en Nobelpristagare i litteratur som har en god plats på webben. Gå till:

http://ourworld.compuserve.com/homepages/elfriede/

Undrar hur många besök hon fick idag...
Roligt rådjur!!!

Sen gäller det ju bara att läsa henne också! Får väl se vilka bokförlag som har rättigheterna.

Själv har jag alldeles för mycket att läsa. Jag har högvis med olästa böcker efter bokmässor och kulturdagar jag bevistat. Räcker nog hela året, tror jag.

Ett hål i mitt huvud...

2004-09-30T11:09:00.000-07:00

...hade kunnat vara namnet på Lukas Moodyssons ny film. Jag känner mig tvungen att skriva något om den här filmen, efter att ha sett den igår. Men det tar i mot.

Jag har sett många äckliga saker på film, men ofta accepterat det när filmen ifråga fört fram en intressant poäng. Ett sådant exempel skulle kunna vara Gaspar Noés film "Irreversible",som, trots att den också stundtals var vidrig, hade en poäng. Det har knappt Lukas film.

Ok, det finns väl något slags patos för utslagna, självdestruktiva och patetiska karaktärer här. Men att ge rollerna till sådana karaktärer som Thorsten Flinck och Sanna Bråding - det borde gjort mig misstänksam... Min poäng här är att det inte går att göra en moraliserande kommentar om det sjuka samhället (både sexualisering, mathets och konsumtionssamhället tar plats här) genom att vara en del av det OCH uppenbart vältra sig i det. Något mer måste till, ett försök till en liten glimma hopp... t.o.m. om den är nihilistisk. Jag ser inte den här - bara självmordet och fullkomlig assimilation återstår tydligen.

Som slutkommentar tyckte jag det konstigaste var tonårsflickorna i raden framför mig som äcklade sig över en kille som hade daggmaskar som husdjur, när de nyss hade sett bilder tagna under en skönhetsoperation av en tjejs underliv. Det gjorde mig en smula fundersam... Vad är egentligen "naturligt" nu för tiden?

Sammanfattning: Kommersiellt självmord, vem bryr sig?! Nästa gång jag, mot förmodan, ser en lika meningslös exploaterande film, så hoppas jag den inte gömmer sig under en lika tunn moral. Kanske är det det som sån här film alltid ha gjort - trott sig vara "civiliserad" och "moraliserande"?

Hippt i San Fran...

2004-09-28T13:16:00.000-07:00

Läste precis det här på en hipp skivaffärs-sida från San Fransisco:

"Once again, we can just tell when a record is going to be a hit here. Something intangible that tells us that everyone is going to absolutely love (or absolutely hate but still need to own) this record. We felt it about the Conet Project. Hatebeak. Daddy's Curses. The Thai Elephant Orchestra. And now Arboga Teenage Riot." (www.aquariusrecords.org)

Glöm Berlin, alla elektroterrorister, det är Arboga som gäller... ; )

Göteborg och annat...

2004-09-28T11:50:00.000-07:00

Hej igen,

tillbaka från ett par dagar i Göteborg och sprängdfylld med böcker. Som det ska vara... Tröttheten fortsätter och man kan undra om jag kommer bli människa igen, efter de här helgerna. Nåväl, tack och hej till alla som jag mötte, huserade och umgicks med där!!!

Jag har upptäckt att det inte bara är jag som använder namnet Out to lunch... Tydligen ett gammalt punkfanzine också! Vill man botanisera lite på internet kan man titta på den gamle punkaren, situationisten, journalisten och allmän vänstervettvillingen Ben Watsons (och hans partners) sida. Den innehåller rätt mycket bra texter om diverse engelsk kultur och favoritfilosofer som Walter Benjamin och Theodor Adorno... Och lite om Zappa och Derek Bailey också! Sök vidare på:

www.militantesthetix.co.uk

Läser David Toops nyaste bok "Haunted Weather", en bok om vad som händer med musik nu när datorer påverkar allt här i livet. Än så länge (ca. 40-50 sidor) verkar den briljant. Toop studerar nya ljudliga uppfinningar i Japan, bl.a. små ljudburkar som fungerar ungefär som Martin Ljungs barnprogram, om ni kommer ihåg. Typ, öppnar man locket seglar en viss ljudlig stämning in i köket. Förutom detta planerades "perfume bottles filled with poetry or wine bottles that decant stories". Vi lever i en Philip K. Dick, Dick värld - absolut...

Mer om Toops helt rekommenderade böcker finns på förlagets hemsida:

www.serpentstail.com

Och om författaren själv på:

www.davidtoop.com

Ok, det finns mer att säga och skriva, men jag måste spara lite tills imorgon...

To all tomorrows parties...

2004-09-20T11:41:00.000-07:00

Tack alla som var med!

Det var en fantastisk fest och kul att så många kunde komma och ha roligt tillsammans. Mat, musik och dans - alldeles perfekt. Om någon har digitala bilder som man vill dela med sig, så går det utmärkt att lägga in bilder som kommentarer här på bloggen eller att skicka dem till mig... Själv hann jag naturligvis inte föreviga nåt!

Tänkte också passa på att börja skriva här igen. Trettioårslöftet, antar jag. Hoppas jag håller det bara...

Återigen, tack för allt! Vi hörs snart igen...

Hemma bäst?

2004-07-27T13:34:00.000-07:00

Nu är man tillbaka på torpet (läs i Alvesta) igen, efter fyra veckors regnig semester. Nåja, jag har ju Roskilde att minnas och 30årsfester och Emmaboda att se fram emot...

Det är konstigt att bo i ett katastrofområde. Invånarna här (även jag) måste koka vårt vatten för att resa skiten från e-colibakterier. Allt detta gör att man värderar vattnet lite mer. Att jag gör åt så mycket hade jag glömt... Visst, man vet ju. Men när man står där och bara har sin sista liter kvar, då vet man.

Föreslagen bakgrundsmusik: "Water" med Eggstone.

Nu ska vi trampa grisen!

2004-07-14T02:53:00.000-07:00

Hallo leute!

Nu har den här sidan verkligen legat nere ett tag, men, oj, först var det Roskilde och sen var det sviterna efter Roskilde... Att vara sjuk på sommartid har snabbt utvecklats till en av mina specialiteter!

I alla fall, Roskilde var fantastiskt på många sätt. Mycket musik, människor och... gyttja! Trodde jag var en expert på det där, men tydligen verkligen inte! 15 cm lera överallt - det skapade ett märkligt humör hos besökarna, men inte bara till det negativa. Musiken blev liksom ännu viktigare än den tidigare varit. Så här följer en liten lista på de band jag sett (och några jag missade, skit samma) som jag rekommenderar hårt:

Fukt, Blonde Redhead, Pixel, Murcof, Pixies, Pluramon (fast utan Julee Cruise), Vive la féte, Wire, DJ Buddy Peace, Duoud, Dosh och Alias (från Anticon), Matthew Herbert Big Band, Lali Puna, Blackalicious, Jamie Lidell (oj!), Iggy & The Stooges, Plaid, The Bug (Oj!) och Wu-Tang Clan.

Inläggets titel är nog en lång historia som ingen kommer att förstå, men för mig kommer festivalen alltid att kunna summeras i denna mening. All framtida technotramp kommer att associeras till minigrisar och deras bräcklighet...

Maya is the web of illusions...

2004-06-21T11:20:00.000-07:00

Hej, missade ni dokumentären om Maya Deren som gick sent igår kväll får ni inte missa det på reprisen.

Tjejen var en avantgardistisk filmmakare som gjorde jäkligt bra filmer från 1930-1940talet och dessutom från ett feministiskt perspektiv. Jag vet att det kan låta tråkigt med stumfilm, men, hej, vädret är kasst och en timme inte lång tid...

Jag älskar dig gyllenblå

2004-06-21T10:41:00.000-07:00

Oj, oj,oj... Det där tog tid. Två veckor sen senaste bloggen - illa, illa... Men jag skyller på sjukdom och jobbet... ja, typ allt. Mea culpa.

Sen sist har mycket hänt, men jag tänkte framför allt berätta om två morötter som hänger framför denna bibblis näsa... Först och främst blir det en resa till Roskilde Festival. Efter frånvaro i två år så har jag bestämt mig för att återvända. Tror nog att min vilja att återvända till åkern kommer av att jag vill träffa folk. Från att bo i en by med 8000 personer till ca. 70 000 i tält, så kan jag bara få mina fiskar varma. Och jag är inte för gammal. Min biträdande rektor var tydligen i Hultan med sina polare - då kan jag åka också... Och så en massa musik förstås...

Den andra moroten är att jag ska åka på bröllop i Bangkok i November. Perra gifter sig och det här blir nog min första chans i livet att delta i ett buddistiskt bröllop, så det är klart jag far. Försöker lära mig sedvänjorna från böcker - att inte peka med fötterna och att wai-a vid rätt tillfälle... Pust! Jag kan nog bara göra så lite fel som möjligt.

Annars har ju några gamla favoriter släppt en sprillans skiva - SY. Och det är ju briljant som vanligt. Denna gång är det lite mer sångstrukturerat än innan, men helt klart i samma lyckade stil som "Murray Street". Mina favoriter är definitivt "Dripping Dream" och "Stones", men det har nog med min nya smak för folkmusik och Grateful Dead. Måste få tag på mer bilder av han som gjort det vackra omslaget, Richard Prince. Nån som vet nåt? Definitivt nåt för en av mina tomma väggar...

Still Ill

2004-06-07T11:17:00.000-07:00

Ett par dagar senare och fortfarande sjuk, tyvärr. Har inte orkat något vettigt de senaste dagarna, så det är lite märkligt att jag ens orkar skriva nåt på bloggen.
Lovar att börja skriva på allvar igen när jag blivit frisk.

Stanna i sängen!

2004-06-02T11:58:00.000-07:00

Usch, idag har jag varit sängliggande hela dagen med halsont och feber, så stämningen är väl inte på topp. Men jag hann göra saker jag inte gör annars - typ lyssna på musik och läsa böcker. Alltså, jag menar mer medvetet - nu ska jag lyssna på en skiva. Rätt ovanligt när man är heltidsarbetande... faktiskt.

Jag har nu äntligen nästan läst färdigt "Guru - en resa i underlandet" av en man som heter Zac O´Yeah (tro det eller ej?!). Det är en reseskildring om västerlänningars behov av att fly vardagen för att söka andlighet i Indien. Detta har gjort att Indien framstår som ett hysteriskt och maximerat Roskilde Festival - inklusive upplevelserna, smutsen och misären. Den är välskriven, utlämnande och absolut inte sentimental. Bästa boken sedan Gellert Tamas "Lasermannen"!

Det saknas riktigt bra fanzines i Sverige - nät och papper! Här (eller i Norden för all del) verkar det inte finnas något att jämföra med Tangents, Dusted eller ens Neumu. Och papperstidningar som kan jämföras med Ptolemaic Terrascope, BB Gun, och saligt hädangågna Broken Face finns inte heller. Vad kan göras? Finns det några tips??

Kompisar från förr...

2004-06-01T11:52:00.000-07:00

Hej och välkomna tillbaka... Var väl lite för optimistisk när jag sa att jag skulle skriva oftare, men jag har varit bortrest och sjuk så att jag hoppas att ni har stått ut att vänta på ett nytt inlägg...

I alla fall, jag tänkte igen göra lite skamlös reklam för människor jag känner och den musik de spelar. Precis efter den omdiskuterade trip-hopnotisen, så hörde jag av Prince of Altona igen. Johan E., som han också är känd som, har skapat lite slöa och kantiga beats som känns klippta och skurna för den som vill återupptäcka den sortens musik. Även om Johan själv vill skylla mycket på Def Jux tycker jag ändå att han gör något eget. Låtar finns på:

hem.passagen.se/rhetorical

Bästa låtarna? För min del "Shackle me not" och "This" !

Några andra som har spelat mycket och kort, ostämt och skrikigt är The Javelins. De har blivit jämförda med The Wedding Present och bob hund och blev nyligen recenserade i indiepages.com där man kunde läsa:

"Quite a bit of fun, and I'd love to hear more from this band soon! MTQ=4/4"

I alla fall, de har ett skivbolag med webbplats, där de presenterar band, låtar och möjlighet till att köpa deras skivor. Skivbolaget hittas på:

www.yellowmicarecordings.tk

Till Cassius - en stolt katt

2004-05-27T09:50:00.000-07:00

Eftersom jag vet att det finns många kattmänniskor som kan tänkas läsa bloggen, så känns det naturligt att fira Cassius - en liten katt i bekantskapskretsen som blivit stor.

Detta gör jag genom att presentera en liten lista på bra kattlåtar (ingen inbördes ordning):

- Ennio Morricone "Il gatto a nove code" (Cat o´nine tails - soundtrack)

- Parliament "I call my baby pussycat"

- The Soft Pink Truth "Soft pink missy"

- The Grateful Dead "China Cat Sunflower"

- Erase Errata "Other animals are #1"

Gratulerar Cassius!

Trip-hop revisited

2004-05-26T12:53:00.000-07:00

Jag menar allvar. Nu är det väldigt länge sedan någon skrev något om den musikstil som i mitten av 1990-talet kallades "trip-hop" och som allt sedan dess har glömts bort av. Naturligtvis minns vi de stora namnen som Portishead och Massive Attack - grupper som inlemmats i musikhistorien på något sätt. Men vem minns Attica Blues eller Tranquility Bass?

Anledningen till att begreppet dök upp igen var att jag lyssnade på El-P´s "High Water", en konceptplatta där hip-hopproducenten samarbetar med kända jazzmusiker från NY. Och, visst, det var DJ Shadow igen. Kantiga jazzljud mot stadiga, men ändå ostadiga takter och fylld med nerrökt jazzmiljö.

På något sätt tror jag inte att vi har lämnat bakom oss det som gjorde trip-hopen speciell. Flytande atmosfäriska samplingar, jazztraditionen och hip-hoptekniker finns fortfarande, men ingen skulle väl kalla det en "stil" idag. Tidningen "Straight no chaser" publiceras och läses fortfarande.

Hur som helst, jag lyssnar i skrivande stund på samlingskivan "Headz" och slås av hur bra en del av de mest okända grupperna faktiskt låter. Vad gör Awunsound nu till exempel? Hoppas inte han/hon producerar den nya Garbagesingeln i varje fall...

Favoriter: "Headz"; Depth Charge "Nine Deadly Venoms"; DJ Krush "Strictly Turntablized"

Mitt liv som gör-det-själv bibliotekarie

2004-05-26T10:20:00.000-07:00

Hej igen!

Jag tänkte passa på att besvara en fråga och beskriva mig själv i en smäll här. På bloggens info står det att jag är en "DIY librarian". Förutom att det är roligt att hitta på nya ord, så kan man tolka det på två sätt.

För det första, så, jepp, jobbar jag som bibliotekarie och, jepp, gillar alla former av kultur som bär spår av gör-det-självkultur. Inget "Äntligen Hemma", utan snarare, "Jag gör det så här - det är så här jag uttrycker mig"-kultur, typ.

Förklaring nummer två är, helt enkelt, att jag skriver den här bloggen. Jag gör den själv (nästan... med företagets hjälp) och jag försöker plocka ut och ordna saker som bör uppmärksammas.

Förklaring nummer tre är... (det fanns visst mer än två)tja, jag vet inte, men man samlar alltid på sig saker, upplevelser, whatever och om man kan dela med sig av dem, så är det väl bra. Mitt eget vardagsrum är kanske ett bibliotek som förvaltar ett lite annorlunda kulturarv. Skit, vad högtravande och pompöst... Glöm vad jag skrev och kom på ett eget förslag! Mottages gärna.

Hur som helst, ett väldigt bra annorlunda bibliotek är ubu.com - det är ett arkiv med fullt av kulturella dokument för fritt bruk. Mp3´s, bilder och pdf-filer. Mina senaste favoriter är boken "Conversations with Dali" (precis som det låter), "Stockhausen serves capitalism and other articles" samt ultraminimalisten La Monte Youngs "Selected Writings". Upptäck vidare, här finns massor!

2004-05-25T12:15:00.000-07:00

Hej igen! Äntligen börjar jag styra upp det här och skriva oftare. Det känns duktigt.

Måste först bara säga att deerhoof-skivan bara växer och växer. Deras hemsida kan man hitta på:

deerhoof.killrockstars.com

...och därifrån kan man länka sig fram till ett MP3-arkiv från gruppens hela karriär. Hygglo!

Annars har jag ju fått en skiva av Den Fria Konstellationen. Gruppen är, om jag förstår det hela rätt, lite knuten till föreningen Sing Sang i Linköping och spelar vid deras arrangemang titt som tätt, nu senast med italienska Ovo (som det stog en rad om i senaste The Wire). Gruppens hemsida hittas på:

www.denfriakonstellationen.tk

...och hur låter det då? Tja, det jag hör är ganska drone-baserat - rätt långa improvisationer runt ett tema med el-gitarr, bas, blåsinstrument och oljudsmaskiner. Den första låten var försiktigt tassande och melodisk, medan den andra brassar på med mer ljudliga partier. Basen bär låten med en pådrivande rytm och universum exploderar runt omkring. Helt klart effektivt!!!

Och om man får lust på lite mer drone-rock kan man ju alltid ladda ner lite livekonserter. Philadelphia-bandet Bardo Pond har specialiserat sig på sådant och dessutom godkänt att man laddar ner deras konserter. Kolla in det hela på:

www.archive.org/audio/etreelisting-browse.php?cat=Bardo%20Pond

Ta´t lugnt!

Ediths demos

2004-05-24T12:32:00.000-07:00

Vill fortsätta att tipsa om bra, gratis musik. Givetvis.

Edith Frost har gjort en av mina favoritskivor. Nu har hon släppt en helt gratis demo skiva som finns att ladda ner på nätet. Låter hur bra som helst efter en första lyssning.

Skivan finns på:

www.comfortstand.com/catalog/027/index.html

Ladda ner och skriv något trevligt till Edith direkt:

www.edithfrost.com

Godisfärgad kakafoni

2004-05-24T10:16:00.000-07:00

Hej på er och oj, vad länge sen jag skrev nåt... ursäkta. Och på svenska dessutom. Det kanske ger mig ännu mer kommentarer om jag kickar på orginalspråket. Vi får se.

Tänkte bara addera lite fler bra grejer från det gränslösa universumet. Here goes...

deerhoof - milk man

Emmabodafestivalens stora händelse. deerhoof kommer vara i stan. Bandet är från San Fransisco och spelar en tillkrånglad och spattig ex-hardcore pop med en asiatiskättad sångerska. Barnsligt, melodiskt, tokigt. Har beskrivits som proggrock i två minuters punkformat.

ooioo - Kila Kila Kila

Yoshimi kilar vidare. Den gamla Boredomsstjärnan gör musik med andra vänner också och det är naturligtvis minst lika bra. Fast mer som hawaiimusik eller akustiskt. Långa improvisationer på små vackra teman, men också rockigt värre.

Agitation Free - Malesch

Ett fynd från skivmässan i Linköping. Tysk krautrock från tidigt sjuttiotal. Låter lite grann som Cluster fast med österländska vibrationer. Och lite mer gitarrsolon och crescendon.

Mer grejer snart. Bland annat Fria Konstellationen - lovar, Johan ?!

"Play more songs, please..."

2004-05-16T13:15:00.000-07:00

Ok, I´ve been busy all weekend by the countryside, so I haven´t written a word in a while...

But today i managed to catch a look at another female folksinger of sorts - Mary Lou Lord. She was playing at the tailend of some studenty thing in Växjö. As I´ve only heard the subway record before, I didn´t know what to expect, but Indy saw her in Hultsfred and recommended it, so I went. And it was really good for the slow sunday vibe... She sang her own songs mostly, seemed very nervous and did some covers of Clash, Big Star and Springsteen. She sang about days of doing drugs, beheaded athletes and "the shit year of 1991".

Anyways, at the end of the concert she made a speech for using your own voice and music instead of downloading everything to the PC or iPod. And I kind of went with it, especially as its more producing than consuming. Yeah, you get the idea...

Last but not the least, I saw a great movie again - "American Splendor" ! But more about that later...

Cheers!

The milk-eyed mender

2004-05-13T10:55:00.000-07:00

The definitive musical highlight these last few days has been Joanna Newsoms debute CD "The milk-eyed mender". Harp, Rhodes, Pianos, some slide guitar and love-it-or-hate-it vocals. Well, I guess I love it. Totally modern folk music, folks.

This record is further evidence that the future of popular music thrives on strong individual women artists and that folk music will continue to influence the contemporary musical landscape from the experimental to the popular. Even in this new millenium - who knew that in the early nineties?!

Loads of movies...

2004-05-12T12:41:00.000-07:00

Ok, let me start of by saying that I will be writing this blog in english. I know that most of my readers will be buddies from Sweden, but the web is an international thing and I like to practice my english!

Anyways, these last two days leisure time has been mostly about movies, so I´d like to take the opportunity to recommend some...

Yesterday I saw "Don´t look now", a ghost story by the director of "Performance" and "The man who fell to earth" - Nicolas Roeg. Very nice, seventies style and lots of dreamy scenes from Venice.

Today I saw "Faust" by Jan Svankmajer, a czech animator and surrealist. It takes on the classical myth, but twists it around by merging the "real" world of a tired actor and the part he plays. It involves a lot of clay figures and living mannequins. Not really scary, but very visual. And lost but not the least, on TV right now "Zabriskie Point", a sixties movie by Antonioni. Anarchists fighting, lone desperados and lots of music by hippie artists like Pink Floyd and Grateful Dead.

Well, that´s it, my first real post on this blog. I will post an introduction about myself soon and perhaps a real subject for the site.

Ok, let´s take it from here...

2004-05-10T11:25:00.000-07:00

Testin, testin...