Ett hål i mitt huvud...
...hade kunnat vara namnet på Lukas Moodyssons ny film. Jag känner mig tvungen att skriva något om den här filmen, efter att ha sett den igår. Men det tar i mot.
Jag har sett många äckliga saker på film, men ofta accepterat det när filmen ifråga fört fram en intressant poäng. Ett sådant exempel skulle kunna vara Gaspar Noés film "Irreversible",som, trots att den också stundtals var vidrig, hade en poäng. Det har knappt Lukas film.
Ok, det finns väl något slags patos för utslagna, självdestruktiva och patetiska karaktärer här. Men att ge rollerna till sådana karaktärer som Thorsten Flinck och Sanna Bråding - det borde gjort mig misstänksam... Min poäng här är att det inte går att göra en moraliserande kommentar om det sjuka samhället (både sexualisering, mathets och konsumtionssamhället tar plats här) genom att vara en del av det OCH uppenbart vältra sig i det. Något mer måste till, ett försök till en liten glimma hopp... t.o.m. om den är nihilistisk. Jag ser inte den här - bara självmordet och fullkomlig assimilation återstår tydligen.
Som slutkommentar tyckte jag det konstigaste var tonårsflickorna i raden framför mig som äcklade sig över en kille som hade daggmaskar som husdjur, när de nyss hade sett bilder tagna under en skönhetsoperation av en tjejs underliv. Det gjorde mig en smula fundersam... Vad är egentligen "naturligt" nu för tiden?
Sammanfattning: Kommersiellt självmord, vem bryr sig?! Nästa gång jag, mot förmodan, ser en lika meningslös exploaterande film, så hoppas jag den inte gömmer sig under en lika tunn moral. Kanske är det det som sån här film alltid ha gjort - trott sig vara "civiliserad" och "moraliserande"?
12 Comments:
för första gången kanske läkiga natalia kazmierska har rätt då? hon skriver om filmen bl.a. att "Det är en hora-madonna-dummie för snubbar som drabbats av genusteori och skamset försöker skåda sig själva i vitögat."
http://expressen.se/index.jsp?a=185551
Jag tror nog att jag får erkänna att Natalja har rätt...
Kan bara upprepa att "Irreversible" är en fruktansvärt tung film och att man ska strunta i att se den om man är rädd för svåra konsekvenser. Samtidigt beskriver Gaspar Noé (regissören) den som en "skitig B-film", utan allvarliga bakgrundstankar och implikationer på DVD´ns extra-spår... Vilket gjorde att jag undrade om den verkligen är ett dugg bättre än Lukas film. Men, efter långt övervägande, jo...
Hade inte sett Irreversible innan, så jag laddade såklart ned den och kollade. Den var väldigt stark. Tyvärr är jag ingen skarp filmanalytiker - så frågade jag mig (och er?) *varför* är den så hemsk?
Först och främst, välkommen tillbaka Jörgen! Saknade dig på 30årsfesten... Det kommer andra tåg! Fyller nog 40 vilken dag som helst... ; )
Anyways, för att besvara din fråga... Jag tror att det beror på den bakvända ordningen i filmen naturligtvis. Vi är inte vana att se konsekvenser först i filmer!
För det andra tror jag att karaktärerna skildras varken som goda eller onda. Eller rättare sagt - de vi tror är onda och goda, visas vara både o.s.v. Så som människor kanske egentligen är - utanför filmen...
Det som självklart kommer på tredje plats är skildringen av våldet, men där var kanske Moodyson värre... och filmen är ju fiktion, förstås.
Jämför man med det allmänna lidandet i Verkligheten kommer alltid filmen att vara underhållning eller illusion.
Mycket svammel här idag för min del - kanske det läskigaste med filmen är att den kan tolkas som att inget rår på konsekvenserna av rå styrka. Är det något som alla tror på (i det tysta) eller är det något vi vill (och måste, skulle jag säga) bekämpa?
Till att börja med - tack!! Det hade varit så j-a kul att komma på festen. "Tyvärr" fyllde svärfar 60.
Vad gäller dina utlägg kring Irreversible så tycker jag att du i den sista poängen (om att inget rår på rå styrka) hittar något mycket viktigt. De föregående poängerna känns mer som konsekvenser av den sista, helt centrala, poängen (allt ifrån namnet på filmen och att den "går baklänges" - så som inte verkligheten, men filmen, kan till de råa skildringarna av "styrka").
Filmen lägger (åtminstone) ett lager av nyans på rå styrka - nämligen diktomin mellan instinkt och rationalitet. Min känsla är att Irreversible lutar lite mer åt instinkt - båda i utförandet av våldtäkten och i "hämnden", men det är en knivig fråga. T ex så lutar de briljanta kameraåkningarna, de ofokuserade ögonblicken och de ackompanjerande "blod-i-öronen"-ljuden åt något slags "alternativt sinnestillstånd", närmare instinkt(?), medan det fortfarande handlar om extrem målmedvetenhet och "känslomässig logik" (haha, snacka om krock i termer och svammel för min del).
He, he... Jo, det är bra att öva sin analytiska förmåga, helt klart!
Håller med om att mycket i filmen syftar till att skapa ett tillstånd som är mer instinktivt, eller kanske t.o.m. djur-likt (speciellt ljudet och de snabba tagningarna med handkamera). Men vi har också många tagningar som tyder på betraktare från utsidan (bl.a. slutet) som är mer distanserade.
Håller med om att den bakvända handlingen inte kanske är så viktig, men den ger handlingarna i filmen en större betydelse, eller nåt...
Igen är det också ett ställningstagande att det inte är Marcus som "hämnas", utan den mer försiktige karaktären. Kan det tyda på att "rå styrka" bara handlar om rätt provokation eller att det intellektuella bara är överbyggnad på någon annan slags maktbas? Det verkar lite suspekt...
Som alltid är jag superintresserad av ljudspåret. "Blod-i-örat"-ljudet låter ganska mycket som ett ljud jag hörde på tv häromdagen som används för att försätta eventuella militära fiender i ett hjälplöst tillstånd. Kanske är det nåt visst med snabba repeterande "drone-ljud" som upplöser det rationella jaget??
Måste nog se om den igen...
Läste precis om "Ett hål i mitt hjärta" på Imdb, där flera hade sett och kommenterat filmen efter en visning i Toronto.
Tydligen skulle Lukas ha sagt att den baseras på 11 stycken uttalanden om världen, bl.a. övergrepp, vapenkultur, kommersialism med mera. Det hela summeras med att:
"Everyone has to potential in themselves to do evil things, so don't go looking to blame others for the problems such as the above, you yourself are part of the problem especially if you are not actively working against it."
(www.imdb.com)
Frågan är då - arbetar man då medvetet mot problemen när man gör en sån här film? Att visa närbilder på söndertuggad snabbmat, spyor och operationer ger inga aktiva förslag på förbättringar, utan ett passivt betraktande. I alla fall kände jag så efter filmen. Inte "Kom, vi gör världen mer levande och bättre", i alla fall.
"Irreversible" fungerar för den får en att tänka på konsekvenserna av ens handlingar ur ett annat ljus. T.ex. hur Cassel beter sig gentemot Belucci genom filmen...
Just betraktarperspektivet slog mig verkligen stenhårt under våldtäktsscenen - när kameran åker runt för att "se" när hennes huvud slås i marken.
Vad gäller ljuden hittade jag detta på imdb trivia: "The first 30 minutes of the film has a background noise with a frequency of 28Hz (low frequency, almost inaudible), similar to the noise produced by an earthquake. In humans, it causes nausea, sickness and vertigo. It was the main cause of people walking out of the theaters during the first part of the film in places like Cannes and San Sebastian. In fact, it was added with the purpose of getting this reaction."
:)
En annan poäng i Noe's filmer är väl att hämnden alltid slår fel (om jag fattat "I stand alone" rätt - har inte sett den), d v s att ondskan alltid undkommer hämnden.
Det blir ju en ganska cool narrativ poäng, eftersom han "egentligen" inte avslutar, utan inleder filmen med en hämnd på fel person (som bara visas ett mycket kort ögonblick). Det gäller att tittaren är med på noterna då. Kanske finns det någon "visuellt minne"-poäng med detta? Nä, det kanske var lite långsökt..?
Eftersom man inte får någon inblick i hur livet ter sig efter (eller innan ;)) incidenten är det också svårt att säga om det finns någon "emotionell mättnad" hos hämndtagarna trots att det var fel person de hämnas på (oavsett om de får veta detta eller inte).
Kanske finns en moralisk poäng kring att ta lagen i egna händer.
Kanske finns en pragmatisk poäng :) ("var inte emotionell när du tar hämnd"), nävars...
Kanske finns också en grund poäng i att göra det hela "ännu hemskare" (eftersom vi som åskådare säkert vill att hämnden "träffar rätt")?
Jag hittade en artikel med för och mot argument runt "Irreversible" som, på filmakademikers sätt, är rätt mastig, men intressant. Den finns i menyn på:
www.filmint.nu
En av de saker jag inte tänkt mycket på tidigare är den homosexuella vinkeln... Bögar framställs inte helt neutralt, eller hur?
Jag såg en intervju med Noé, där han hävdade att den publik som "tog emot filmen bäst" (vad det nu innebär) var "the gay community". Tack för artikeltipset iaf, det var intressant läsning.
Post a Comment
<< Home