Jag älskar dig gyllenblå
Oj, oj,oj... Det där tog tid. Två veckor sen senaste bloggen - illa, illa... Men jag skyller på sjukdom och jobbet... ja, typ allt. Mea culpa.
Sen sist har mycket hänt, men jag tänkte framför allt berätta om två morötter som hänger framför denna bibblis näsa... Först och främst blir det en resa till Roskilde Festival. Efter frånvaro i två år så har jag bestämt mig för att återvända. Tror nog att min vilja att återvända till åkern kommer av att jag vill träffa folk. Från att bo i en by med 8000 personer till ca. 70 000 i tält, så kan jag bara få mina fiskar varma. Och jag är inte för gammal. Min biträdande rektor var tydligen i Hultan med sina polare - då kan jag åka också... Och så en massa musik förstås...
Den andra moroten är att jag ska åka på bröllop i Bangkok i November. Perra gifter sig och det här blir nog min första chans i livet att delta i ett buddistiskt bröllop, så det är klart jag far. Försöker lära mig sedvänjorna från böcker - att inte peka med fötterna och att wai-a vid rätt tillfälle... Pust! Jag kan nog bara göra så lite fel som möjligt.
Annars har ju några gamla favoriter släppt en sprillans skiva - SY. Och det är ju briljant som vanligt. Denna gång är det lite mer sångstrukturerat än innan, men helt klart i samma lyckade stil som "Murray Street". Mina favoriter är definitivt "Dripping Dream" och "Stones", men det har nog med min nya smak för folkmusik och Grateful Dead. Måste få tag på mer bilder av han som gjort det vackra omslaget, Richard Prince. Nån som vet nåt? Definitivt nåt för en av mina tomma väggar...
3 Comments:
'Stones' är min bästa också. :)
Googlade på Richard Prince och fick upp den här (ganska högt):
http://www.artandculture.com/arts/artist?artistId=809
...kanske har han funnits, men nu slutat existera?
He, he.... ; )
Såg det också sen. Han kanske har ovänner på nätet eller så är det något fruktansvärt PoMo-påhitt!
Vill man läsa om honom kan man gå hit:
http://slate.msn.com/id/2090475/
(På MSN, no less...) Om man läser artikeln så får man ett klart exempel på det vi kallade post-ironi en gång i tiden. Alltså, typ, "han/hon skämtar väl - eller ?". Osäkerhet är konstens pappa och mamma...
Post a Comment
<< Home